Från tits till twins

Mode | Publicerad 24 mars 2011

Från tits till twins, kanske jag skulle ha döpt den här bloggen till istället. Två år har gått sedan jag började blogga hos Elle och fyra år har gått sedan jag flyttade till Moskva och där levde loppan på stans alla tits-späckade nattklubbar och restauranger. Men tiden gick och till slut blev  Kina i Moskva till Kina i Sthlm (ink kids) – och här är jag nu, med två små barn som tar 90 procent av min tid (näe, det var inte sant, 80, kanske (och det var nog heller inte sant)) men livet tuffar trots allt på ganska som vanligt. Resor, skidor, projekt, stress, jobb (well, jag är ju trots allt mammaledig…), träning och en lätt form av konstant huvudvärk av alla saker jag vill åstadkomma. Men en stor skillnad är det: jag bor inte längre i Moskva.

Och därmed är det slutligen dags för en liten förändring: det här är mitt sista blogginlägg på Elle.se (som faktiskt är en modesajt, inte en mammasajt!). Tack alla ni som har följt mig under de här åren, det har varit roligt som bara den!

PS: Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska börja blogga i ett annat forum eller ej, men för er som är intresserade av att fortsätta följa mitt allmänna dravel, håll utkik på den här bloggen den närmsta veckan eller så, jag kommer att lägga upp eventuell, ny bloggadress här.

Tack för mig, Elle!

//Kina

Tits.

‘

Twins.

Sömnen

Bebisar | Publicerad 24 mars 2011

Passar på att slappa lite när jag är på semester från kidsen. Hahaha tillåt mig åter småle. Men med tanke på hur oerhört mycket tid som går åt till att diskutera sömn (bristen på, alltså), borde jag kanske ha ansträngt mig för att inte vakna klockan 03 varje morgon bara för att undra var i h…. jag var och varför jag inte hade förberett en flaska välling redo att värma på.

Sömn, alltså. Jag hävdar bestämt att jag egentligen inte är så beroende av åtta timmar varje natt, men PT-Katrin skulle nog hävda motsatsen. Min hårkvalitét och påsarna under ögonen lika så. Påsar under ögonen var för övrigt inte ett så stort problem bland Zermatts kvinnliga och burgna klientel. Inte heller hos de ryska tremeterskvinnorna som jag snart ska återbesöka (4 april verkar det som jag och kidsen drar. Ska bara skaffa visum först. Och ordna ett dop. Admin, admin, admin. Det är den största skillnaden med att få barn. Alla förbannade papper som ska fyllas i hela tiden).

Sömn, som sagt. Antal mess per natt från sömnfixerade kompisar: cirka tre. Så här står det oftast: ”vinden har vänt! Tacka gud för Anna Wahlgren!” eller: ”allt är åt helvete. i natt sov jag tre minuter. OBS skojar inte.” eller: ”jag vill dela med mig till hela världen: i natt sov XX från 07-19!” Och så vidare.

Och jag som trodde att jag hade fått till det. Det har jag inte. Nu är det jag som beställer den där himla Anna Wahlgren-boken, trots att Kajsa hånler åt mig varje gång jag försöker mig på frasen (som man tydligen ska säga): ”natti natti, sov så gott.”

Natti natti, sov så gott. Klockan är nu 23.21 och jag har sysslat med admin sedan 19.00 (då kidsen somnade).

Puh. Inte lätt att vara i alperna på skidsemester och slappa, inte.

Shop-stop … i alla fall tills jag åker till New York

Bebismode | Publicerad 23 mars 2011

Blev ju lite inspirerad av lyxiga Zermatt (gissa antalet stenrika pensionärer som år efter år efter år återkommer till den bedårande lilla schweiziska alpbyn? ingen aning, men fler än unga, brittiska fotbollshuliganer med lustiga hattar, i alla fall) – och såg framför mig en ny garderob till Ludde och Kajsa när jag traskade med vagnen på stan idag.

Men se! Det blir inget av med att byta klädstil till en mer Zermattanpassad för L & K - jag har nämligen även inspirerats av Svenska Dagbladetjournalisten Sofia Hedström som skrivit boken ”Modemanifestet – de stilsmartas handbok” och som under ett år inte shoppade ett enda klädesplagg. Det låter befriande. (Och ännu mer befriande att slippa se L & K i klädstilen ovan, kanske).

Fördelar hit och fördelar dit

Resor | Publicerad 22 mars 2011

Hemma från Zermatt.

Fördelarna med att ha en kompis med SAS Eurobonuskort i guldvalör:

Kan väl erkänna att den här samlingen förtärbara produkter inte ser mycket ut för världen. Men bilden ljuger. Som vi viftade med Ebbas guldkort! Kycklingspett, naggande goda (och GI-vänliga) röror, frukt, tidningar, te, vin och småfeta och uttråkade äldre affärsmän som ”varit med förr”. Allt det fick vi mumsa på tack vare Ebbas kort. Jag, som inte hängt i så många businesslounger på flygplatser tidigare var mycket nöjd. Men på SAS-loungen i Bryssel serverades endast torra brödbitar med lite ost och jag var då snabb med att uttrycka mitt missnöje. Tänk så snabbt det går att vänja sig vid livets goda.

Fördelarna med att bli av med allt bagage mellan Frankfurt och Geneve:

Nytt skidställ. Valde norskt: Norröna. Så kan det gå! Och så kan det gå när man köper de billigaste flygbiljetterna på marknaden och som konsekvens måste ta oss från Geneve till Zermatt mitt i natten, måste mellanlanda, som sagt, blir av med bagaget… und so weiter. Tur att vi fick äta gratis i businessloungen, med andra ord.

Och naturligtvis fortsatte bagagehaveriet – min skidbag anlände med endast en pjäxa i när jag landade i Sverige igen. Men då blev jag så knäckt och arg på all världens flygbolag att jag inte ens klarade av att anmäla förlusten. Stor dramatik. Inte ens ”perspektiv-tricket” (Afrika) hjälpte. Förbannade sk.. Jag älskar mina pjäxor.

Och apropå skidkläder och vår skandinaviska, eller snarare, norsk-svenska, något anala inställning till det här med skidåkning och utrustning och nya kläder, helst en ny uppsättning för varje säsong, så är det ju alltså en enkel match att peka ut oss nordbor i backen. Vi vill helst hinna med den första kabinbanan upp. Vi åker helst i färgglada skidkläder. Vi släpar med oss spade, sond och tranceiver oavsett om tanken är att vi ska ge sig ut off pist eller inte. Sist men inte minst är också den norska, lite självgoda uppsynen, svår att ta miste på.  ”Grattis,” sa jag till de norrmän vi stötte på. ”Grattis till Northug och grattis till att ni råkar bo i ett land som är placerat vid lite olja, tänk vad ni har åstadkommit!”

”I see you are from Sweden,” sa en av bergsguiderna i byn till mig. ”I can tell. The clothes.”

Glad!

Ullas krog, eller Chalet Etoile i italienska grannorten Cervinia, anses vara en av alpvärldens bästa backkrogar. Den var ju fantastisk också!

Matterhorn - coolt berg.

Stort ögonblick i livet

Mode | Publicerad 17 mars 2011

Hade Lemmels på middag häromdagen. Herr Lemmel har de pikanta egenskaperna att han:

1. om han fick välja helst skulle äta en kost bestående av dillchips, coca-cola och Big Mac.
2. Om det fanns ett större utbud av kläder i färgen gult helst bara skulle ha på sig kläder i just färgen gult. Han älskar gult och dillchips och nattklubben Bygget i Åre. Så kan man sammanfatta honom. I alla fall. Vad lagade jag då för mat när Lemmels kom på besök? Jo, Jonas favoritförrätt (som han även bjöd mig på under vår första date): majo, ägg och röd rom på vit toast. Man ska inte ta bort kanterna på toasten, tydligen. Biff med bea och glass med chokladsås. Perfekt Lemmels-mat.

På mitt kylskåp: ”tack för de fina presenterna vi fick när Kajsa och Ludde föddes”-bilden, Valborg och Skjutsjutet i Åre för några år sedan. Vi hade fartdräkter och störtloppslagg och vi vann vår grupp om jag inte minns fel (vilket jag inte gör). Och så jag – skrytbild  från toppen av Kilimanjaro i Afrika.  Och – bilden från när jag var med i självaste Vecko Revyn i ett look alike-reportage. Fast jag var tydligen inte så look alike personen i fråga så jag fick till slut inte vara med. Men! chefredaktören kanske tyckte synd om mig och lät mig istället få en ”klä dig som Cameron Diaz”-sida (i Vecko Revyn, alltså). Stort ögonblick i mitt liv. Och så sist men inte minns, dillchipsen.

Idiot

Bebisar | Publicerad 16 mars 2011

I kväll bär det av mot Zermatt tillsammans med Ebba. Och i sann Ebba & Kina-anda har vi finkammat vänkretsen på information om varenda liten hytte i den schweiziska alporten och vet nu i princip allt som man behöver veta (förutom – initialt – hur man tar sig från Geneve till Zermatt mitt i natten. Men det har löst sig nu, tack och lov). Allt om offpistguider (dyra och uppbokade av ryssarna men italienska Cervinia ligger om hörnet så det löser sig), offpistguider part 2: lika pårökta och flummiga som i vilken annan alphåla som helst (”abouth the equipment:  you bring wath you have than we givwe you wath you need…” – svar på seriös fråga angående säkerhetsutrustning), om backrestauranger (måste bokas i förväg, ryssarna…), snöläget (dåligt  - men: det ska snöa i veckan, alltså kommer jag inte komma hem med någon bränna, men väl kanske med lite grym åkning? vore ju fantastiskt), var man går om man vill äta ostron under afterskin och var bästa crepsen finns.  Und so weiter.

Smartaste köpet på länge! På Uniqlo (exakt, inte direkt känt för sin alpina nisch), hittade J de här tunna (och mycket prisvärda) dunjackorna att ha under skaljackan.

”Ursäkta, du glömde ett barn,” ropade en upprörd man i 35-årsåldern efter mig när Hanna och jag idag var på Moderna och sprang mellan caféet och barnvagnsparkeringen för att dumpa kids, väskor och hemmagjord barnmat (haha, skämt) och allt annat man har med sig. ”Nej, jag ska hämta honom om en minut,” svarade jag. ”Vaddå, ska han ligga där själv,?” undrade den upprörde mannen. ”Hur hade du tänkt dig att jag skulle göra då,” frågade jag. ”Jag har tvillingar.” (Och ont i en axel och kan inte bära för mycket, men det sa jag inte, nån måtta får det väl vara på informationen). ”Men bär bägge!” nästan skrek den upprörde mannen. ”Men kan jag inte få göra detta på mitt sätt,” undrade jag lite lamt. Sen blev jag så upprörd och arg att jag i alla fall bar bägge (tror han kanske var lite galen och tänkte sno Ludde). Idiot. Högt pratade han också när han pratade i telefon. Och dålig på engelska var han. Men lägga sig i, det kunde han allt.

På mitt skrivbord

Mode | Publicerad 15 mars 2011

På mitt skrivbord:

Mitt under hösten häftigt blomstrande inredningsintresse har avtagit något. Men ändå. Jag bläddrar i alla fall i dem. I Sveriges alla inredningsmagasin. Jonas mejlar och undrar om jag kan beställa boken ”Känslans intelligens” åt honom. I chock uppfyller jag hans önskan. Min gamla kollega Sara Ohlsson (nu på SVT) har debuterat! Boken heter ”Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag” och ges ut av Gilla Förlag. Gillas! Vi har spontanshoppat en resa som går av stapeln under ryssarnas majledighet. Det får man ändå ge dem, ryssarna. Det pågår en del ledigheter i det där landet.

Egen ceasardressning, så dant så!

Mammaliv | Publicerad 14 mars 2011

Förra veckan var en riktigt bra vecka. Och så har jag fått ett nytt jobb! Nämligen PA åt min man. Hur spännande som helst att ansvara för hans sociala kalender! Det är innebär många avancerade gissningslekar när det gäller vilka aktiviteter som han har planerade, men det ser jag som en utmaning! Högt i tak är det här nya jobbet också.

Så. Veckan var det ja. ”Det kanske inte händer lika spektakulära saker i ditt liv just nu,  som det gjorde när du bodde i New York och i Moskva,” sammanfattade Anna Falk min tillvaro under en födelsedagslunch på East i fredags.

Så fel hon har. Se själva: Ludde har nästan fått en bit torsk i halsen. Nästan, alltså. Jag har sålt ett oanvänt andningslarm på Blocket. Jag har börjat laga mat! Hör och häpna. Jag lagar pannkakor utan mjöl (exakt, omelett). Jag lagar ceasarsallad med egen dressing. Och jajustja: K & L sover numera hela natten. Sånt ska man helst inte skryta om i det här landet, men skit i det. Hurra!

Sen undrar jag om det inte var så att Reinfeldt hade herpes på överläppen när han besökte Skavlan i fredags? Kolla in SVT Play. Men han är bra! Undrar om den mustaschprydde Åsa-Nisse-typen kommer stå sig i konkurrensen? Socialdemokraternas nya, alltså.

Dollarn är låg. Mycket låg. Bådar gott inför New Yorkresan.

Veckan som gick:

Ett av stans populäraste bagerier har den här välkomnande skylten på dörren. Men det gillar vi svenskar. Det ska vara lite rustikt, liksom. Lite argt. När det gäller ”nej tack, hos oss är inga djur välkomna”, ”tack för att du visar respekt och inte pratar” och ”små barn är underbara, men de är inte välkomna här”-skyltar, är vi svenskar inte ett dugg lättkränkta.

Veckan har gått i klassikernas tecken. Här: middag på Tranan med Sofie, syrran, Paris och Carro. Och efter att ha testat halvnya reston Caina är jag beredd att sluta testa nyheter och hålla mig till just klassikerna. Supertrevlig middag (både den på Caina och den på Tranan), men Cainas mat. Hello? Dyrt och dåligt. Så kan man kort sammanfatta upplevelsen.

Lunch med Anna F på East. Solglasögon! Åååå.

Kvalitativt bebishäng på Moderna Museet med J:s syrra Anna och kidsens kusin Lisen. ”Nämen, har du också tvillingar,” hör jag mig själv fråga (fast jag ser det klart och tydligt) en attraktiv tvillingpappa i sina bästa år. Jag har blivit en av dem. Tvillingföräldrarna.

Klassiker 2: Middag på Sturehof med några av Moskvakillarna. De drack vodka och skulle vidare ut efteråt. Nothing has changed, everything is different.

Snygg barnvakt 1: Kai.

Snygg barnvakt 2: Matilda.

Som sagt. Kanske nästa vår? Chamonix!

Champagnski och blommor

Mode | Publicerad 10 mars 2011

Borde kanske ha uppmärksammat kvinnodagen i förrgår, den 8 mars. Men efter att ha bott i Moskva i drygt tre år har jag liksom glömt vad den handlar om förr oss svenskar. Arga kolumnister i Aftonbladet? Marscher på gator och torg? Kvinnor på ”ledande positioner inom näringslivet” som uppmärksammas i viktiga tidningar? Missförstå mig inte. Det är inget fel i sig att uppmärksamma kvinnan som kön under en dag per år om det nu är så att man tror att det bidrar till en mer jämställd värld. Det jag säger är att jag har glömt bort vad det handlar om. I Ryssland är det nämligen tvärtom. I Ryssland stänger kontoren och Putin/Medvedev deklarerar högtidligt att den 8 mars är en ledig dag. Kvinnorna överöses med champagnski och blommor och choklad. Kvinnan hyllas (i ett annars ”hyfsat” mansdominerat samhälle) som en.. vad ska jag skriva? Hon hyllas rejält, i alla fall. Själv minns jag hur Eva E och jag skickades till ett lyxspa av våra män. Fantastiskt ställe, det var bara det att den turkiske massören verkade anse att vi kvinnor inte kunde firas nog den dagen, om jag säger så.

Denna dagen, ett liv – Landstinget, allt är förlåtet!

Bebisar | Publicerad 09 mars 2011

Är inte speciellt orolig när det gäller hur jag hanterar kidsen. Det hela, kidsprojektet alltså, flyter än så länge på bra. Däremot har jag insett att det förväntas av mig att jag ska ringa BVC lite då och då och gärna vara lite orolig för feber och hosta och så vidare. Alltså gick jag idag till doktorn för Luddes snarkningar. Som inte verkade vara ett dugg farliga. Med andra ord: nog om detta.

Men: stannar efteråt kvar i väntrummet och ger L & K ”mellis” (som det heter på BVC-språk) - samtidigt som ett stort kamerateam inklusive några personer som ska medverka i programmet som ska handla om något som jag inte hann uppfatta, dyker upp. Jag frågar vänligt om jag är i vägen, det är jag inte. Slår mig i slang med några andra tvillingföräldrar (”ja precis, dubbelt upp av allt!”) när vi plötsligt får en tillsägelse av en av doktorerna att ”vara lite tysta” eftersom ”de spelar in just nu.” Snart ser jag hur samma doktor slätar till benan och drar upp de färgglada brallorna över höften. Han är huvudpersonen. Han jobbar på en vårdmottagning som heter ”Care” någonting och som inte är landstinget och idag är han huvudpersonen i något som vi lite svepande kan kalla ”media.” Han, läkaren med högsta betyg från gymnasiet, får äntligen ”vara med i media.” Därför går hans och TV-teamets intressen före patienternas, de som letat sig bort från Landstingets gråa korridorer till något lite ljusare och fräschare med konst på väggarna inne i stan. Kanske borde de – vi – istället leta oss tillbaka till tomma väggar och ofärgade landstingskläder.

****************

PS: på väg ut fastnade jag dessutom i hissen. Igen. Jag får bryta upp dörrren och ställa vagnen som spärr. Argt marscherar jag in i TV-studion och upplyser personalen om att jag inte kommer ner. När de ber om ursäkt svarar jag bittert att det är väl inte mig det är synd om, det är ju snarare synd om TV-teamet som antagligen fick en arg patient med i bild.

Inte många dagar kvar nu. Om drygt en vecka – Zermatt!

Här slänger jag hipp som happ in en bild av två av J:s kompisar matandes L & K. Rörande. Den till höger är han som brukar hänga upp och ner i en strippstång på nattklubbar i Moskva. Se 2 x tidigare inlägg.