Köpenhamn igen – och blogguppehåll några dagar
Äldre inlägg | Publicerad 26 september 2010Har varit i Köpenhamn i helgen igen och det är ju som de säger, skåningarna, på ett lite malligt vis: ”vi skåningar behöver inte Stockholm, för vi bor ju nära en riktig (de menar kontinetal och lite ”rough”, sådär) storstad. Vad har ni att skryta över, ni där uppe i huvudstaden, egentligen?”
Det var såklart jättehärligt.
Nu ska bloggen byta utseende och under tiden den nya bloggen fixas till kan jag inte blogga. På återseende den 30 september!
God lunch, serverad av svensk servitör som både lät och såg ut som Zlatan. Det är det unga skåningar gör, verkar det som. Reser över sundet för att servera på krogar i kontinentala (och ”lite rough, sådär”) Köpenhamn.
Middag med stilige Martin S plus Danne & Carro på Madklubben Steak (Pilestraede 23). Bästa konceptet! Ta efter, Stockholm! No fuzz servering (flaskorna på bordet, besticken i en hink, snabb, men inte insmickrande servering) – och istället bästa råvarorna och låga priser i halvlyxig miljö.
Danne och Carro.
K & L skötte sig exemplariskt. EXEMPLARISKT! Servitörerna var hänförda, övriga gäster imponerade, jag stolt. Ni fattar: succé.
Dagens fynd. Vintage från Flying A (Kronprinsensgade 5).
Med nya, praktiska kängorna. Passar bra nu när jag är mammaledig och tillvaron ska gå ut på att traska runt Djurgården, varv efter varv, dag ut och dag in, om jag har förstått saken rätt.
Sightseeing!
Mysigt café i Nörregade. Stockholm skulle må bra av några fler inrättningar av det här ”NYC East Village-stuket”, det tycker jag allt.
Alla dessa cyklar: avsevärt fler till antalet än Stockholms, samtidigt som Köpenhamns cyklister inte på långa vägar är lika militant aggressiva som den svenska varianten. Lyckad, miljövänlig kombination, med andra ord.
*****************
På återseende igen den 30 september!
”Nämen, vilka godingar, fryser ni inte?”
Äldre inlägg | Publicerad 21 september 2010Är fortfarande i Skåne där jag varje dag tar en promenad längs havet (då och då blänger jag misstänksamt mot övriga fotgängare. SD-väljare eller inte, det är frågan). Men folk bryr sig inte om mina blickar, utan stannar glatt för att inspektera tvillingvagnen.
Dagens skörd av kommentarer:
- ”Nämen, vilka godingar, fryser ni inte? (riktat till barnen, inte till Jonas och mig)”
- ”Hoppas du kan vara hemma lite, det är så illa att kvinnor ska tvingas ut i förvärvsarbete så tidigt. Man vill ju inte lämna ifrån sig sina guldklimpar allt för tidigt. (Näääee, verkligen inte, vi har ju bara möjlighet att ta ut ett och ett halvt (!) års mammaledighet i det här landet…)
– ”Har du mat i brösten till bägge?”
- ”Jasså, är det en utsjasad tvillingmamma som är ute på promenad?”*
*************
* Hade inte hjärta att upplysa den välmenande äldre mannen (med hörsnäcka) om att jag nyss har varit i Köpenhamn och sprätt pengar på saker till mig själv, att jag har en jämställd man som matar varannan natt (eller fler än så, om jag ska vara ärlig), att jag idag tog en massage i Båstad och att jag starkt misstänker att Jonas redan har bytt fler blöjor än pappa sammantaget gjorde under hela min och min systers barndom – osv osv. Nej, det är inte synd om mig. Jag är inte utsjasad. Men jag log mot den vänlige skåningen (nej, han var nog inte SD:are) och klämde ur mig (högt, så att han skulle höra) den klysha som förväntades: ”det är fullt upp, men tiden går ju så fort, så det gäller att ta vara på den.”
”… at a restaurant called Moose Head – it’s great.”
Äldre inlägg | Publicerad 19 september 2010En liten notering. TV-personligheten Fredrik Skavlan bodde på samma hotell som vi i Köpenhamn i helgen. Inget märkvärdigt med det om det nu inte vore så att… alla (repan, restaurangen, hissen) – ALLA – pratade om Skavlans närvaro (jag också – och jag funderade dessutom febrilt över vem av mina kompisar som skulle uppskatta ett mess med informationen, konstigt nog kom jag inte på någon). För – vi är ju ett folk som är sjukt fixerade vid TV och TV-kändisar (ja, det är väl därför som Lars Ohly tog det väl övervägda beslutet att fria i direktsänd TV för någon vecka sedan och det var väl därför en Moskvabekant gjorde detsamma i rysk TV i våras, friade alltså, herregud: varför?)
Men, hur fixerade vi än är av TV och TV-kändisar kan vår fascination aldrig att jämföras med amerikanarnas dito inför sådant som är ”medieval.” Jag menar, you got to love these Americans (själv längtar jag varje dag. Kalifornien, snart, hoppas jag).
Satt på restaurang i Malmö härom dagen och överhörde då följande telefonkonversation:
Tjock amerikan:”I’m sitting in this medieval country, in this medieval city called MALMOOO and am having lunch and drinking Swedish lager in this medieval square at a restaurant called Moose Head. It’s great.”
”I love medieval stuff – all of it!”
Längtan till Kalifornien.
”One of your children has a teddybear in the face”
Äldre inlägg | Publicerad 19 september 2010Filip, Jonas partner, ringde från Moskva och berättade att han har åkt luftballong – en fullt normal aktivitet om man inte bor i ett land som typ Burkina Faso eller… Ryssland:”När ni röker i ballongen, var noga med att hålla cigaretten långt utanför korgen,” uppmanade ballongföraren innan han glatt hinkade i sig av sällskapets champanskij (och innan han tvingades nödlanda med ballongen i en brädgård med tadjiker).
Tänkte på det här med försiktighetsåtgärder när en vänlig amerikanska kom fram till oss under en av middagarna i Köpenhamn: ”Not to be rude, but one of your children has a teddybear in the face. My daughter has twins too, and I don’t want them to die.”
Well.
Som sin mor. Gillar att bo på hotell. Och utan en endaste livsfarlig nallebjörn i sikte. Piuh.
Lyckligt ovetandes om livets alla faror.
Mer fokuserad på mig själv och mina inköp den här helgen, det blev pinsamt tydligt.
Äldre inlägg | Publicerad 19 september 2010Jonas, jag och kidsen har varit i Köpenhamn i helgen. Och jag funderar över om jag är fullt normal som efter tre veckor som mamma (och efter en dryg vecka på vishan) redan känner ett behov av och ett sug efter shopping och cityliv? Nåväl. Det var underbart. Så underbart att jag vid ett tillfälle glömde bort vem av kidsen som var vem när en vänlig och barnkär securitasvakt på ett av varuhusen kom fram och frågade efter namn på barnen. Kajsa, sa jag och pekade på Ludvig. Och tvärtom. Jag var mer fokuserad på mig själv och mina inköp den här helgen, det blev där och då pinsamt tydligt.
Helgen kan sammanfattas i det mess som jag skickade till två kompisar, Sofie och Martina, under lördagseftermiddagen:
”Livet: är i Köpenhamn och hetsshoppar med hetsrosor på kinderna och är lycklig. Men glömmer att pumpa alternativt amma. Går till restaurang – beställer vin och går till en toalett för att använda den (svindyra – alla billiga var slut på apoteket i Ängelholm pga Lars Ohly-effekten – sant!) bröstpumpen. Där sitter jag på en toalett och så funkar inte pumpen. Tårar i ögonen, men så tänker jag på den fina Helmut Lang-tröjan jag har shoppat och på den fina vinterskorna till L och K och så blir jag glad igen.”
Livet på landet. Vår utsikt.
Livet på landet: multitasking från bakluckan.
Livet på landet. Kolla in tofflorna, made in Båstad!
Jonas kusin, windsurfningsproffset Petter dök upp med sin tjej. Han skulle tävla i Varberg. Vi vindsurfar inte. Vi tar hand om barn.
Livet på landet: middag med Erik och Carin K i Halmstad. Vin till lunchen. Jag älskar det mammalediga livet på landet.
HEJ Köpenhamn! Människor! Trendiga kids och dito föräldrar på kedjan Joe & the Juice.
Tack för tipsen, Ullis B-L! ParisTexas hade verkligen grymt fina grejer. Woho!
Den här blocktröjan shoppade jag inte, men en hel del annat på COS.
Även Nag Store på Pilestraede 47 hade superfina grejer. Shoppade en blaffig, billig ring.
Till kidsen!
Art Copenhagen (igen, tack Ullis B!) gick av stapeln i veckan. Lik vår dotter: (tjock)-Kajsa!
Jonas matar. Vad gör jag? Jo, jag bryr mig tydligen mer om mina nya, praktiska tights från COS som håller in det som bör hållas in.
Nya ringen.
Det här med färg kändes tydligen överskattat.
Saker som folk säger
Äldre inlägg | Publicerad 11 september 2010Gäsp, säger jag, det kommer ju en del saker ur folks munnar när man knallar omkring med en dubbelvagn:
- Det ser lyxigt ut med varsin förstaklasskupé! (Äldre par i Skåne)
- Åh, tvillingar! Min dotter har också barn. Ja, fast bara en, förstås. (Medelålders kvinna i Stockholm).
- Oj, här var det fullt hus! (Medelålders kvinna i Skåne)
- En av varje kön! Vad gulligt! Är de enäggstvillingar? (avdelning lite korkat sagt med tanke på att kidsen är just en av varje kön. Barnmorska (!) på barnavårdcentral (!), Stockholm (!)).
”Jag har en papegoja hemma!”
Äldre inlägg | Publicerad 11 september 2010När har jag varit riktigt rädd tidigare? Jo, när jag fastnade på en klippa i Serre Chevalier och inte kom ner och när till och med Jonas insåg att det skulle bli svårt att få mig tillbaka till backen helskinnad. Jag var också rädd under ett nattdyk i Kroatien i somras. Usch. Och under ett annat dyk i Skåne när jag av misstag lånade J:s 90 kg tunga bror Pers viktbälte och sjönk som en sten men tack och lov landade på en sandbank. Med fler tillfällen: till exempel när jag var liten och inte vågade gå över gatan, vilket ledde till att mitt dagis åkte till en större stad för att öva på röd och grön gubbe med mig.
Getingar däremot. Bah! Gud så jag har hånflinat åt hysteriska lattemammor som argsint viftar bort getingar som kommer i närheten av deras bebisar. Jag menar, vad kan egentligen hända?
Jo, de kan bita bebisarna i munnen så att de inte längre kan andas.
Alltså: nu är jag en av de där hysteriska, getingrädda mammorna. Var på Tösses anrika café på Karlavägen häromdagen och plötsligt slog getingfaran till. Jag var redan sedan tidigare lätt uppskakad efter att ha behövt konfronteras med en fyllearg och förrymd (?) mentalpatient som skrek och kastade målarfärg efter utvalda gånggängare på Storgatan i Stockholm. Och som senare dessutom följde oss till Tösses av någon outgrundlig anledning.
Vi lämnade uteserveringen när getingarna började attackera och tog tillflykt inne på Tösses café. Lugnet lade sig för några minuter. Men vad händer sen? Jo, en duva kommer flygandes in i caféet, tar sikte på mig (men jag tror på Kajsa och Ludvig) och flyger i raskt takt mot vår lilla familj. Vad gör jag? Jo, tappar fullkomligt konceptet: ”Vad fan är det här,” skriker jag med sprucken stämma och skyller både getingar, fyllegubbe och duva på Tösses personal. Och Tösses personal? En av dem skriker: ”det är ingen fara det är ingen fara, jag vet hur man gör, jag har en papegoja hemma!”
Vardagsdramatik.
Danne, jag och Jonas. Vi njuter av ett geting och mentalpatientfritt café.
Civilpoliser finns det gott om
Äldre inlägg | Publicerad 11 september 2010Jahadå. Vi släpade ut Kajsa och Ludvig på promenad dag 3 och till café dag 4 och vi gjorde det av följande anledningar:
- Vi gillar att äta ute.
- Vi (ja, ja, jag hör hur det låter när jag är ”vi” och inte ”jag” men vi är just nu så sjukt jämställda att allt annat vore orättvist mot fadern). I alla fall: vi tror inte på att gömma undan barn för tidningsprassel och musik och andra människor. Även om vi var hyfsat tidiga med att leva som vi lär.
Det handlar alltså inte om
- att bevisa en ståndpunkt.
Men att ta med sig bebisar ut på stan gör man inte ostraffat i Sthlm, inte, det vill jag lova.
- ”jamen hur gamla e ni då…?” jollrar en östermalmstant och böjer sig ner över vagnen. 1 vecka, pyser jag stolt. ”nejmen ojojoj, då ska ni inte vara ute bland folk, usch nej” fortsätter tanten att jollra och jag knyter händerna i jackfickorna men låter amningshormonerna ta över. Peace.
Från älskad gravid till hatad mamma med (stor) vagn
Äldre inlägg | Publicerad 11 september 2010Japp, då är jag där. Från en gravid varelse med stor mage som folk kände för och lät gå före köer och lät sitta i tunnelbanan och som alla log välmenande och moderligt mot.
Nu har jag en stor vagn som tar plats. Att jag har tvillingar är en något förmildrande omständighet som jag dock lära mig att utnyttja bättre.
Min vagn och jag utanför Albert & Jacks på Engelbrektsgatan i Sthlm.
Den så kallade bubblan + mina nya tights
Äldre inlägg | Publicerad 11 september 2010Jag befinner mig i det som av ”alla” (övriga, nyblivna föräldrar, föräldrartidningar, folk som ”kan tugget” osv) kallas för ”bebisbubblan.” När man är i bebisbubblan gosar man med sina bebisar, förundras över att de existerar och konstaterar dagligen att de ”objektivt sett” är världens sötaste*.
Men – märk väl – och nu kommer kanske något kontroversiellt: man hinner även med att duscha, läsa tidningar och böcker och hänga med i valet och i diverse bröstpumpsdiskussioner när man är i bubblan. Jag hinner dessutom med att laga käk och lyssna på musik och planera resor och irritera mig på den urusla valsatiren ”I elfte timmen.” Trust me! Det går! Även med två! (Och nej, vår au pair har inte anlänt ännu och det kommer även att dröja ett tag).
Men den här tillvaron kommer inte vara för evigt - nästa steg kommer handla om att komma i form. Visst, visst, jag är medveten om att jag inte har massor av överskott att ta hand om, men helt fräsch är jag inte. Långa promenader och lite nyttigare mat än de senaste nio månaderna står på programmet (hej då fem portioner pasta och en påse chips och tre liter coca cola, hej ”en fräsch sallad med en bit kött och lite sorbet och mörk choklad till efterrätt).
Tills midjan sitter där den ska shoppar jag nya tights för brinnande livet. Senaste tillskottet är The local Firms hypade Block Tights.
Tightsen.
Jag hänger i bubblan. Men, märk väl, håret är nytvättat och skjortan (Acne) är, believe it or not, helt bajs- och spyfri.
*********************
*Apropå söta bebisar, ”objektivt sett”: När min kompis M klämde ut sin lilla dotter blev hon genast lite förundrad. Varför stod inte personalen på förlossningen på kö för att ta bilder av den nyfödda? De, precis som hon själv, måste ju bara se att den nyfödda tjejen objektivt sett var sötare än alla andra bebisar? Det var ju liksom självklart?
