Halleluja

Bebisar | Publicerad 10 februari 2011

Okej. Den här bloggen har ju tagit en ny vändning sedan jag flyttade från Moskva och en tillvaro där internationella influenser och vardagsglamour var… vardagsmat. En period i våra liv då vi inte hade några barn – och en tillvaro där begreppet jantelag inte existerade. Idag har jag två bebisar, bor i alla fall tillfälligt i Stockholm – och har fler läsare än någonsin tidigare. Varför då? Naturligtvis för att den potentiella målgruppen är större (fler svenska kvinnor/tjejer med typ samma livssituation som jag just nu än dito som bor i Moskva) –  men också för att vi svenskar gillar att jämföra och se hur andra har det i sin vardags…misär, ooops, förlåt, men det är just det: jag upplever att just många nyblivna mammor – verkligen inte alla – anser att tillvaron är rätt trist – trots lägenhet i innestan, dagisplats, möjlighet att resa på två utlandssemestrar eller fler per år osv. Varför, kan man undra. Jo, för att många inte anser sig hinna med något annat än blöjor, matningar och sovscheman. Och detta leder oss alltså in på det ämne jag idag tänker skriva om – ett ämne som jag absolut inte hade för avsikt att skriva om – av olika anledningar:

- Nån måtta på barndravlet får det väl ändå lova att vara.
- Jag har redan tjatat väldigt mycket om detta. I alla fall med mina vänner. Men det är ju inte bara mina vänner som läser den här bloggen, så – låt gå:

Om detta med att ”ta hjälp” med sina barn. Jag är väl medveten om att det inte är lika billigt i Sverige att anlita någon som till exempel i Moskva (där många anlitar livegna filippinskor utan rättigheter för några hundralappar i månaden. Nåväl. Detta är en annan diskussion). Jag är också medveten om att alla inte vill*/behöver lämna bort sina barn till någon annan medans de är och tränar eller vad som helst. De är kanske ”perfectly happy” ändå. Jag skriver inte om dem. Jag skriver om dem som tycker livet är pest. (*Herregud. Jag tycker själv att det var mycket jobbigare än jag någonsin hade förväntat mig. Men man vänjer sig). Och i min situation var det också nödvändigt. Och skönt. Och egentligen handlar det ju främst om detta. Att det är lite ”skönt.”

Men se, i Sverige anses det fortfarande vara lite ”suspekt” att vilja gå och träna, slagga en timme eller äta en middag utan barnskrik. ”Dyrt,” säger de flesta. Näe. Tror inte alls att det handlar om det (vi har råd att klä våra små kids som små minifashionistas). Tror att det handlar om en sak (förutom att vi svenskar har svårt att faktiskt rakt ut be om hjälp. Det ska gärna krusas).

- Vi får, i Sverige, barn så sent att vi skapat oss sådana rutiner och egon och själv-är-bäste-dräng-mentalitet att vi helt enkelt inte tror att någon annan kan göra jobbet lika bra. Det, i kombination med vi tycker om att gnälla/dryfta/prata om hur jobbigt det är med småbarn, samtidigt som vi säger att ”om några år är det över”, gör att vi känner oss som Barnen från Frostmofjället på väg mot ljusare tider och när vi väl är där, i ljusare tider, ja då ska vi njuta. Halleluja. Luther i kubik och vi älskar det.

Vi älskar att smågnälla.
Vi älskar att känna oss duktiga och ”njuta av en kopp te när barnen väl gott och lagt sig.”

Men samtidigt vill vi inget hellre än att barn ska sova hela dagarna så ”vi slipper dem” eftersom vi är så ”trötta”. Herregud det skrivs ju barnböcker som baseras på nån sektmetod för att barn ska sova länge och som vi vill. Se TV4-nyheterna/morgon från i måndags.

Om man (och nu kommer jag väl bli friterad) har råd att bo i Stockholms innerstad, eller, för all del, i Malmös eller Göteborgs, då har man också råd att anlita barnvakt en timme eller två för att frigöra lite egen tid. Nån gång då och då. Så att man inte stupar av leda och trötthet. Man kanske till och med kan gå på fest utan barn. Men vi vill inte för vi är svenskar och därmed dugliga, präktiga och smågnälliga. Det är det som det handlar om.

Har insett att jag ofta klär Kajsa som jag själv klär mig. Kanske skulle jag välja ett par tightare jeans och kanske just de här bootsen inte skulle funka i storlek 41, men ni fattar. ”Men Kajsa måste få utveckla sin egen personlighet, ” kanske en vän av ordning anser. Och nu kommer vi in på ett helt annat ämne inser jag. Stannar här.

Har blivit en hejare på att hitta fina barnkläder på rea. En HEJARE skulle jag till och med vilja påstå. De här gobitarna hittade jag i en butik på Rörstrandsgatan i Stockholm.

En svensk helg

Bebisar | Publicerad 31 januari 2011

Det är ju tur att det häromdagen gled in ett lovley save-the-date-mejl till ett glamouröst weekendbröllop* i juni, som motvikt till vår senaste helg, menar jag. Eller, om jag säger så här, den här helgen sammanfattar väl ganska väl Sverige och oss svenskar, kan jag tycka:

- ”Snääälla kan vi inte bara vara hemma den här helgen? Fredagsmys?”, tiggde jag.
- Vi var på brunch, två gånger på samma ställe till och med. ”Så praktiskt med barn.” ”Och det finns bio för de stora barnen.” Haga Forum).
- Vi åkte långfärdsskridskor.
- Vi satte upp tavlor i vardagsrummet. ”Så att det ska vara fint till nästa helg då vi får gäster.”
- Vi beställde barnkläder på nätet. ”Så praktiskt.”
- Jag har svurit tyst för mig själv för att jag inte lyckades fixa biljetter till föreställningen ”Ljust och fräscht.”
- Jag har ätit ekologisk mat (och försökt undvika kaffe – en del av mitt nya liv och inte särskilt svenskt alls, att undvika kaffe alltså – med ett inte så trevlig resultat, humörmässigt sett).
- Jag frågade J vad han var sugen på till middag och han svarade tacos.

Ni fattar.

Nu ska jag leta hotell i Zermatt. Också lite som motvikt, menar jag.

*PS: Fick just mess av bruden to be: ”har hittat världens klänning, Elie Saab! Efter storgråtit på Harrods där de sa att de hade väntelista tom mars å sa att om jag köpte min klänning så sent skulle jag få betala straffavgift å aldrig få den i tid. Så mellan showroomsen i Milano så hittade jag en som jag panikköpte på fem sekunder av en rysk försäljerska.”

Som sagt. Jag tror aldrig att T kommer flytta tillbaka till Stockholm.

Några Iphonepics:

”Släng ut alla konserver, mat med E-nummer och färdiglagat från din kyl och frys,” beordrade Katrin. Inga problem. Jag lagar nämligen nästan aldrig mat och har därmed inte någon mat i kylen (förutom Operakällarens – nyttiga!, men färdiglagade rätter Gooh). Men i fredags hade jag mamma-bebbe-lunch med Kicki, Sofie, Karin och Hanna och då var det bara att ta fram kastrullerna. Nyttigt var det. Mitt nya liv. Som sagt.

På brunch med Vanja R-E, trendig i Mini Rodini.

Hade tydligen glömt skridskokläderna i Ryssland och fick åka skrillor klädd som om jag kom direkt från Stureplan. (Men se, det gjorde jag inte, jag kom direkt från en tacosmiddag).

Brunch, dag 2 på samma ställe. Jag har tom på mig samma outfit. Kajsa i Lottens Moléns egendesignade och storsäljande mössa, ”Stjärnmössan”. Superfin, tack! Finns att köpa bland annat på Lilla Gröne Indianen, Sibyllegatan 26. Finns även en butik i Djursholm, tydligen. Och en i Helsingborg.

Lottens son Svante i Uggs och Mini Rodini. Flott!

Livet, en onsdag i december

Bebisar | Publicerad 17 december 2010

Tycker att livet som mammaledig är ganska härligt i all sin enkelhet (ja, förutom i går då: dag-TV och två gnälliga bebisar som är vana att ränna runt halva stan men istället tvingades stanna hemma med en krasslig och otålig mamma var ingen bra kombination. Som sagt). Mammalivet alltså: då och då händer det dessutom små saker som ytterligare piffar till vardagstillvaron. Som att skådespelaren och regissören Philip Zandén häromdagen gick fram och plåtade Sofie och mig (vi satt bägge och messade) på Waynes Coffee på Akademibokhandeln. ”Nej, lägg inte ner telefonen,” sa han till mig. ”Ni ser så roliga ut med varsin mobil, latte och unge”* - eller att tungviktsvärldsmästaren i Kung Fu (och Finestbloggaren), Richard Seifert, jobbar extra på den fantastiska barnbutiken Barnkammaren på Valhallavägen 154. Gå dit! Massa fina, begagnade (och även nya) saker och även sånt trist som barnvagnsdelar, men till pangpriser. Det piffiga i den här historien var alltså att slippa det beskäftiga klientel som annars jobbar i barnbutiker. (Don’t get me started angående vad jag anser om barnbutiker i största allmänhet och dess personal i synnerhet).

I morgon är det  drink och julmiddag med ett stort gäng på Orangeriet och Mäster Anders. Ser mycket fram emot att använda min nya fuskpäls från Monki, än har den inte fått några bebisspyor på sig nämligen.

*Philip Zandénhistorien var roligare IRL.

Fint hos Barnkammaren.

Kungfumästaren visar en lite mjukare sida.

Självförsvarskurs för tjejer med en Finestbloggare, kan det vara något?

Jonas bror och svägerska har klätt upp kidsen i klassiska Levis t-shirts.  Nostalgi!

Att använda sin skidjacka i stan – a no no, det vet vi ju

Bebisar | Publicerad 05 november 2010

Har jag förlikat mig med tanken på att jag faktiskt är mammaledig i Sthlm? Jo, jag tror det. Det är mysigt att hänga med K & L, roligt att ha tid att vara mycket med kompisar, att dricka kaffe (latte), gå på utställningar, promenera och fixa och inte sova så mycket och klämma in några glas vin då och då och planera nästa move i tillvaron – osv osv. Fast när jag i morse gick igenom gårdagens IPhonebilder kom jag osökt att tänka på min kompis Torun ”det enda som ska vara rött på mitt bröllop är undersidan av mina skosulor” Larsson som bor i Moskva och på champagne och Soho Rooms och dekadenta nätter. Alltså på att mina bilder är av höstlöv och vetelängder – inte av Louboutains och långbenta ryskor. Men saknar jag det? Inte än, i alla fall. Fast jag kan nog tänka mig att när jag kommit hem från kvällens premiär av årets Free Radicalsfilm på Berns här i Stockholm (Free Radicals = skidfilm = tuffa killar och tjejer med långt hår och attityd som glider runt i alperna och nordamerika på jakt efter pudersnö. Jakten filmas, åken filmas, jakt + åk + peppande musik = film som varje år är lite av en snackis i svensk skidvärld, typ: ”Mosse droppar stort i Disentis”)  - ja, då kommer jag nog i alla fall att tänka att stilettklackar och pälsjackor och minikjolar trots allt gör sig bättre på krogen än det 100 procent skidjackeklädda-i-stan-klientel jag förväntar mig att stöta på i kväll.

Trevlig helg.

Gott på Kaffeverket: ”mackor som görs av de bästa råvarorna och kaffe som mals med kärlek” osv dravel. Men som sagt, gott. St Eriksgatan 88 mfl adresser.

Kidsen i köket. Lapptäcke inhandlat på Izmajlovskimarknaden i Moskva.

Soffan, Knut (söt scarf) och jag, suktandes på NK inredning.

Soffan, Knut, Hanna, Ruben och jag på Fotografiskas utställning ”Fashion – modefotografi genom tiderna”. Synd bara att bilderna innehöll så knapphändig information (vem, vad, varför, när och så vidare hade ju varit kul att veta), men jag är tydligen inte första som kommenterar det så jag kan ju låta saken bero.

Men fina bilder, såklart!

”Vi som är föräldrarlediga”-fika hos Jonas & Susanne (oerhört ljust och fräscht). Här: Jonas och Robin. Sofia Arkelsten och barnmat. Skandalboken om kungen och frågor som ”hur-gör-man-med-julen-när-man-fått-barn?” Som vilket kafferep som helt, med andra ord.

Ryssnostalgi och vetelängd

Bebisar | Publicerad 15 oktober 2010

I onsdags tog jag mig till söder igen. Träffade Malin B och Anna Falk och deras kids, käkade vietnamesiskt, åt vetelängd som vilken annan tant som helst och… blev lite småsugen på att bo på just söder – vilket naturligtvis inte alls är lämpligt med tanke på att jag om två veckor flyttar in i en lägenhet som ligger precis på andra sidan stan. Men se själva så härligt det är!

Well, detta med den skitnödiga benämningen Sofo (South of Folkungagatan för er som mot all förmodan har missat detta) är iofs ett störande moment, det är jag ju inte ensam om att tycka.

Men åh, alla små, härliga butiker och caféer (där, till skillnad mot på Östermalm, kreativa, skapande, människor med skägg och tuffa t-shirts hänger med sina MacBooks och tja… skapar).

På Östermalms caféer ser vi istället ett klientel som främst består av uttråkade tonårsbrudar med persikohy, svindyra väskor och pappas pengar. Här har några av dem letat sig till Dramatentrappan för att bättra på brännan i oktobersolen.

Sugen på lite kitsch.

När K & L kom introducerade min svåger, snygg-Tobbe, mig för det svenska bebis- och barnmärket Mini Rodini, som enligt honom skulle utgöra den ”perfekta kontrasten” till alla sjömanskostymer med guldknappar på axlarna som jag skräckslaget förväntade mig att vi skulle få till twinsen. Så blev det tack och lov inte. Men Mini Rodini har seglat upp som en klar favorit. Ligger bland annat på Nytorgsgatan 36.

Fina parkas.

Fick den här fina av Jennyfer B C och Anna F och blev genast ryss-nostalgisk.

FIKA

Caféer | Publicerad 11 oktober 2010

Att fika. Tidigare en av mina värsta sysselsättningar. Långsamt och dessutom är jag inte heller så förtjust i bakelser. Minns hur gymnasietiden var ett enda långt kafferep för många av mina polare – de satt på Wienerkonditoriet eller vad det nu hette i Lindesberg, dag ut och dag in och delade 17 personer på en kopp kaffe. Och så gick dem hem om kvällarna på darriga, koffeinstinna ben. Inget för mig – då.

Men nu så! Titta vad som hänt.

Café Saturnus på Eriksbergsgatan 6 i Stockholm får väl ändå anses vara en av mina favoritcaféer under mammaledigheten (förlåt, föräldraledigheten ska det naturligtvis vara – rätt ska vara rätt i rättvisans Sverige).

Välkänt ställe bland Stockholmare, men för dig som inte bor här, men som kanske kommer hit en vända då och då: beställ en kanelbulle på Saturnus och du blir en lycklig (och mätt) människa.

Gott.

Katja Cronstedt (alltid så…. grevinnechic!) och Carro på Saturnus.