Sömnen

Bebisar | Publicerad 24 mars 2011

Passar på att slappa lite när jag är på semester från kidsen. Hahaha tillåt mig åter småle. Men med tanke på hur oerhört mycket tid som går åt till att diskutera sömn (bristen på, alltså), borde jag kanske ha ansträngt mig för att inte vakna klockan 03 varje morgon bara för att undra var i h…. jag var och varför jag inte hade förberett en flaska välling redo att värma på.

Sömn, alltså. Jag hävdar bestämt att jag egentligen inte är så beroende av åtta timmar varje natt, men PT-Katrin skulle nog hävda motsatsen. Min hårkvalitét och påsarna under ögonen lika så. Påsar under ögonen var för övrigt inte ett så stort problem bland Zermatts kvinnliga och burgna klientel. Inte heller hos de ryska tremeterskvinnorna som jag snart ska återbesöka (4 april verkar det som jag och kidsen drar. Ska bara skaffa visum först. Och ordna ett dop. Admin, admin, admin. Det är den största skillnaden med att få barn. Alla förbannade papper som ska fyllas i hela tiden).

Sömn, som sagt. Antal mess per natt från sömnfixerade kompisar: cirka tre. Så här står det oftast: ”vinden har vänt! Tacka gud för Anna Wahlgren!” eller: ”allt är åt helvete. i natt sov jag tre minuter. OBS skojar inte.” eller: ”jag vill dela med mig till hela världen: i natt sov XX från 07-19!” Och så vidare.

Och jag som trodde att jag hade fått till det. Det har jag inte. Nu är det jag som beställer den där himla Anna Wahlgren-boken, trots att Kajsa hånler åt mig varje gång jag försöker mig på frasen (som man tydligen ska säga): ”natti natti, sov så gott.”

Natti natti, sov så gott. Klockan är nu 23.21 och jag har sysslat med admin sedan 19.00 (då kidsen somnade).

Puh. Inte lätt att vara i alperna på skidsemester och slappa, inte.

Idiot

Bebisar | Publicerad 16 mars 2011

I kväll bär det av mot Zermatt tillsammans med Ebba. Och i sann Ebba & Kina-anda har vi finkammat vänkretsen på information om varenda liten hytte i den schweiziska alporten och vet nu i princip allt som man behöver veta (förutom – initialt – hur man tar sig från Geneve till Zermatt mitt i natten. Men det har löst sig nu, tack och lov). Allt om offpistguider (dyra och uppbokade av ryssarna men italienska Cervinia ligger om hörnet så det löser sig), offpistguider part 2: lika pårökta och flummiga som i vilken annan alphåla som helst (”abouth the equipment:  you bring wath you have than we givwe you wath you need…” – svar på seriös fråga angående säkerhetsutrustning), om backrestauranger (måste bokas i förväg, ryssarna…), snöläget (dåligt  - men: det ska snöa i veckan, alltså kommer jag inte komma hem med någon bränna, men väl kanske med lite grym åkning? vore ju fantastiskt), var man går om man vill äta ostron under afterskin och var bästa crepsen finns.  Und so weiter.

Smartaste köpet på länge! På Uniqlo (exakt, inte direkt känt för sin alpina nisch), hittade J de här tunna (och mycket prisvärda) dunjackorna att ha under skaljackan.

”Ursäkta, du glömde ett barn,” ropade en upprörd man i 35-årsåldern efter mig när Hanna och jag idag var på Moderna och sprang mellan caféet och barnvagnsparkeringen för att dumpa kids, väskor och hemmagjord barnmat (haha, skämt) och allt annat man har med sig. ”Nej, jag ska hämta honom om en minut,” svarade jag. ”Vaddå, ska han ligga där själv,?” undrade den upprörde mannen. ”Hur hade du tänkt dig att jag skulle göra då,” frågade jag. ”Jag har tvillingar.” (Och ont i en axel och kan inte bära för mycket, men det sa jag inte, nån måtta får det väl vara på informationen). ”Men bär bägge!” nästan skrek den upprörde mannen. ”Men kan jag inte få göra detta på mitt sätt,” undrade jag lite lamt. Sen blev jag så upprörd och arg att jag i alla fall bar bägge (tror han kanske var lite galen och tänkte sno Ludde). Idiot. Högt pratade han också när han pratade i telefon. Och dålig på engelska var han. Men lägga sig i, det kunde han allt.

Egen ceasardressning, så dant så!

Mammaliv | Publicerad 14 mars 2011

Förra veckan var en riktigt bra vecka. Och så har jag fått ett nytt jobb! Nämligen PA åt min man. Hur spännande som helst att ansvara för hans sociala kalender! Det är innebär många avancerade gissningslekar när det gäller vilka aktiviteter som han har planerade, men det ser jag som en utmaning! Högt i tak är det här nya jobbet också.

Så. Veckan var det ja. ”Det kanske inte händer lika spektakulära saker i ditt liv just nu,  som det gjorde när du bodde i New York och i Moskva,” sammanfattade Anna Falk min tillvaro under en födelsedagslunch på East i fredags.

Så fel hon har. Se själva: Ludde har nästan fått en bit torsk i halsen. Nästan, alltså. Jag har sålt ett oanvänt andningslarm på Blocket. Jag har börjat laga mat! Hör och häpna. Jag lagar pannkakor utan mjöl (exakt, omelett). Jag lagar ceasarsallad med egen dressing. Och jajustja: K & L sover numera hela natten. Sånt ska man helst inte skryta om i det här landet, men skit i det. Hurra!

Sen undrar jag om det inte var så att Reinfeldt hade herpes på överläppen när han besökte Skavlan i fredags? Kolla in SVT Play. Men han är bra! Undrar om den mustaschprydde Åsa-Nisse-typen kommer stå sig i konkurrensen? Socialdemokraternas nya, alltså.

Dollarn är låg. Mycket låg. Bådar gott inför New Yorkresan.

Veckan som gick:

Ett av stans populäraste bagerier har den här välkomnande skylten på dörren. Men det gillar vi svenskar. Det ska vara lite rustikt, liksom. Lite argt. När det gäller ”nej tack, hos oss är inga djur välkomna”, ”tack för att du visar respekt och inte pratar” och ”små barn är underbara, men de är inte välkomna här”-skyltar, är vi svenskar inte ett dugg lättkränkta.

Veckan har gått i klassikernas tecken. Här: middag på Tranan med Sofie, syrran, Paris och Carro. Och efter att ha testat halvnya reston Caina är jag beredd att sluta testa nyheter och hålla mig till just klassikerna. Supertrevlig middag (både den på Caina och den på Tranan), men Cainas mat. Hello? Dyrt och dåligt. Så kan man kort sammanfatta upplevelsen.

Lunch med Anna F på East. Solglasögon! Åååå.

Kvalitativt bebishäng på Moderna Museet med J:s syrra Anna och kidsens kusin Lisen. ”Nämen, har du också tvillingar,” hör jag mig själv fråga (fast jag ser det klart och tydligt) en attraktiv tvillingpappa i sina bästa år. Jag har blivit en av dem. Tvillingföräldrarna.

Klassiker 2: Middag på Sturehof med några av Moskvakillarna. De drack vodka och skulle vidare ut efteråt. Nothing has changed, everything is different.

Snygg barnvakt 1: Kai.

Snygg barnvakt 2: Matilda.

Som sagt. Kanske nästa vår? Chamonix!

Denna dagen, ett liv – Landstinget, allt är förlåtet!

Bebisar | Publicerad 09 mars 2011

Är inte speciellt orolig när det gäller hur jag hanterar kidsen. Det hela, kidsprojektet alltså, flyter än så länge på bra. Däremot har jag insett att det förväntas av mig att jag ska ringa BVC lite då och då och gärna vara lite orolig för feber och hosta och så vidare. Alltså gick jag idag till doktorn för Luddes snarkningar. Som inte verkade vara ett dugg farliga. Med andra ord: nog om detta.

Men: stannar efteråt kvar i väntrummet och ger L & K ”mellis” (som det heter på BVC-språk) - samtidigt som ett stort kamerateam inklusive några personer som ska medverka i programmet som ska handla om något som jag inte hann uppfatta, dyker upp. Jag frågar vänligt om jag är i vägen, det är jag inte. Slår mig i slang med några andra tvillingföräldrar (”ja precis, dubbelt upp av allt!”) när vi plötsligt får en tillsägelse av en av doktorerna att ”vara lite tysta” eftersom ”de spelar in just nu.” Snart ser jag hur samma doktor slätar till benan och drar upp de färgglada brallorna över höften. Han är huvudpersonen. Han jobbar på en vårdmottagning som heter ”Care” någonting och som inte är landstinget och idag är han huvudpersonen i något som vi lite svepande kan kalla ”media.” Han, läkaren med högsta betyg från gymnasiet, får äntligen ”vara med i media.” Därför går hans och TV-teamets intressen före patienternas, de som letat sig bort från Landstingets gråa korridorer till något lite ljusare och fräschare med konst på väggarna inne i stan. Kanske borde de – vi – istället leta oss tillbaka till tomma väggar och ofärgade landstingskläder.

****************

PS: på väg ut fastnade jag dessutom i hissen. Igen. Jag får bryta upp dörrren och ställa vagnen som spärr. Argt marscherar jag in i TV-studion och upplyser personalen om att jag inte kommer ner. När de ber om ursäkt svarar jag bittert att det är väl inte mig det är synd om, det är ju snarare synd om TV-teamet som antagligen fick en arg patient med i bild.

Inte många dagar kvar nu. Om drygt en vecka – Zermatt!

Här slänger jag hipp som happ in en bild av två av J:s kompisar matandes L & K. Rörande. Den till höger är han som brukar hänga upp och ner i en strippstång på nattklubbar i Moskva. Se 2 x tidigare inlägg.

Hoppas oktomom har hjälp

Bebisar | Publicerad 08 mars 2011

Vad har hänt sen sist? Tja, det verkar inte gå så bra för Socialdemokraterna i jakten på en ny partiledare, inte heller verkar Sverigedemokraterna vara några mattesnillen (”44 tusen miljarder kronor” för den som nu händelsevis råkat missat denna milstolpe i svensk politiks räknehistoria). Mer då? Har någon blivit kränkt här i landet lätt-kränkt? Nähänä. Hellner verkade ju faktiskt inte ha blivit ett dugg kränkt av den norske gutten Northugs dryga stil som svensk media gick banans över efter herrarnas stafett härom dagen. (Och även jag, fast jag ändrade mig i lördags – herregud, den lille norske mannen hade väl all rätt att vara lite tuff efter en sådan promenadseger?)

Här hemma i mammaträsket då? Jodåtack. Jag hänger med kidsen och kompisar och så har vi lite lösa planer på att bosätta oss (temporärt) i franska alperna nästa vår om det går att skaffa dagisplats så att vi bägge kan jobba. Och så säljer vi grejer på Blocket och förundras över ”hur snabbt det går när barnen är små.” (Där har vi en sådan, en bebisklyscha, alltså).

Här i Sverige gillar vi ju att involvera barnen i våra liv. Därför hade vi välkommen hem-från-Australienmiddag för Jonas syster Anna och snygg-Tobbe inklusive cirka 10 kids i fredags. Det här med att vara oktomam. Hoppas hon (oktomamman, alltså) har en nanny eller två. Fast här sitter de beskedliga och tittar på bananer i pyjamas eller hur det nu var.

Slicka Stockholmare i all ära, men det är ju svårslaget med goa Götlaborgare på besök som sätter på Hellström och dansar som om det vore det sista de gjorde.

Som barn kan man gå på kurs och lära sig ”Michael Jackson-dans”.

”De är så försigkomna, våra barn”.

Jonas syster har, trots att hon varit borta från Sverige under hela Så-mycket-bättre-eran, lyckats anta en ny look – Septemberlooken. Snyggt! Hon är den mörka, alltså. Den andra heter Lena V.

Fin-fina presenter från Aussie.

Jajustja! Vi har ju flyttat tillbaka till Sverige! Och Östermalm gudbevars! (Så här kan man till exempel se ut då). Middag hos Martina & Martin.

Wikitwins

Bebisar | Publicerad 02 mars 2011

Äntligen funkar ”gilla-knappen” här på bloggen igen. Har varit lite orolig och hade planerat att lägga upp en mega-bild-kavalkad på Ludde och Kajsa bara för att läsarfjäska lite. De bilderna brukar ni ju nämligen gilla. Och apropå gilla är det en klar fördel om man gillar att prata med folk man inte känner när man fått tvillingar, kan konstateras. Det viskas, det nickas och människor kommer gärna fram och delar med sig av tvillinganekdoter från 1800-talet och framåt. Eller berättar att de själva är tvillingar. Eller att de känner någon som är tvilling. Och nej, det är inte jag som har fått hybris – det är jag som blir mer och mer klarsynt för varje dag som går i takt med att jag drar ner på kaffet och kolhydraterna. Och så kommer det mejl! Mejl där folk undrar hur ”man egentligen gör med tvillingar.”

Så här gör man. Sanningen. Wikitwins.

- Man struntar i om en av kidsen skriker när den andra byts på eller badas.
- Man ber om hjälp. För mig spelar det ingen roll om det är städerskan, hyresgästordföranden, Johnny Depp eller tanten på Ica. Behöver jag be någon hålla i en av kidsen, så gör jag det och ler lite extra och tackar så mycket.
- Man ser till att komma i väg själv då och då (och det har väl inte undgått någon att jag anser, misstänker jag). Kläm in nån weekendresa också om du har möjlighet.
- Synka ihop dem sov- och ätmässigt.
- Lär dem somna och äta själva – tidigt.
- Lär dem ta napp – tidigt.
- Lär dem äta ersättning – tidigt.
- Skaffa en man som inte har problem med att ta nätter ”trots att han jobbar”. Om du har en man som bor i samma land som du, förstås.
- Lyssna inte på personalen på BB när det gäller napp, ersättning och amning. Lyssna på andra tvillingföräldrar.

Woho! Bra mycket roligare att skriva om bebisar och mammaliv än jag någonsin hade trott.

Hoppas på några ”gilla”. Kajsa i present från Eva och Anna: Polarn och Pyret. Ludde i arvegods från Sofies Knut.

Östermalmskärring, var ordet

Mammaliv | Publicerad 21 februari 2011

”Det har varit lite tunnsått med inlägg den senaste tiden,” gnällde syrran och Ebba under en Amaronefylld middag i veckan. Kanske det kanske, men det kan ju också bero på att det inte har hänt något extraordinärt i tillvaron de senaste dagarna. Det är Jonas som åker skidor en vecka, inte jag. Till exempel. Jag har inte krockat med någon med min vagn och jag har inte handlat några bebiskläder. Ni fattar. Det har varit stiltje. Men det tycker tydligen inte Ulrika B.L som under en tjejmiddag på trevliga Daphnes på Artellerigatan 56 i fredags (tips för den som prioriterar ”scenen” och mysfaktorn, snarare än mörheten på köttet) hävde ur sig att jag ”beter mig som en Östermalmskärring på bloggen...”. Antar att hon syftar på mitt tjat om att man ska skaffa hjälp med kids istället för att gnälla och stupa av trötthet.

Var vill jag komma med detta? Ingenstans, förutom att jag nog innerst inne blev lite förnärmad. Men det var en trevlig kväll! Och, ja just ja, när jag i iskylan halkade fram på Karlavägen på väg till restaurangen, mötte jag ett gäng män som ropade:  ”du tappade något.” När jag vände mig om och frågade ”vad”? svarade de: ”farten!” Varpå jag då rappt sa: ”är ni från Göteborg, eller?” – och tyckte att jag var riktigt rolig. Östermalmskärring, var ordet.

Ebba, Ulrika, Matilda.

Finn ett fel.

Dagens mamma-på-vift-outfit: Kavaj: Whyred (2009, om jag inte minns fel), top: HM 2011, brallor: Zadig & Voltaire 2010. Hår: (det lilla som finns kvar efter några månaders amning): tvättat, borstat, blåst – och sen upp  i en knut eftersom det inte såg klokt ut. Uppsyn: Nonchalant intresserad. Liv och Sara skymtar i bakgrunden.

”Satt nagellacket bra?”

Bebisar | Publicerad 16 februari 2011

”Satt nagellacket bra,” undrade Sofie när jag hade varit på manikyr, pedikyr och lunch häromdagen (tack snälla Hanna för födelsedagspresenten!) Tänker inte mer på detta tills jag lyssnar på Morgonpasset i P3 och en debatt om jämställdhet och manlighet och kvinnlighet. Debatten mynnar ut i, efter många om och men, att ”kvinnor visst måste få äta en pizza utan dåligt samvete.”

Jasså är det det som jämställdhet handlar om numera? Att vi kvinnor ska bli svetsare, inte måla naglarna och trycka i oss massa pizzor dagarna i ända? Jag trodde debatten hade kommit längre än så under min dimmiga mammaledighetsperiod (en tid då man mer fokuserar ”inåt” än ”utåt” som det brukar heta. Måste apropå det skriva ner en top 10-lista över mamma-bebbeklyshor. Det finns ju en del att ta av).

Ludde drar sitt strå till stacken för en mer jämställd och könsneutral värld.

Kristalldans

Bebisar | Publicerad 15 februari 2011

Jag (och jag vet, jag är inte ensam) börjar känna mig mer och mer som en karaktär i TV-serien Solsidan. Kajsa och Ludde ska döpas. Varför då, kan man undra. För att vi är aktivt kristna eller för att våra barn ska få åka på KSSS seglarläger om några år eller för att våra föräldrar ska bli glada?  Well, jag förklarade för prästen (samtidigt som jag funderade på en marknadsföringstrategi för hur kyrkan ska nå ut till fler kyrkobesökare. Kyrkan vägrar ju att kommunicera ut vad de tydligen har att erbjuda (som till exempel gratis terapistunder), hur ska då någon få reda på vad som finns?) –  jo, jag sa att det kanske kan vara lite tryggt i ”en hetsig värld” med några fasta punkter i livsschemat. Något sådant svarade jag på frågan om varför dop.

Nåväl. Vi planerar dop och diskuterar vilt vilka som ska bjudas till denna spännande tillställning. Alla – eller några. Några får det bli. Alltså diskuterar vi vilka vi ska bjuda. Och vilka vi inte ska bjuda. Jonas har aktivt valt bort ett helt killgäng med motiveringen att de ”inte passar på ett dop” och ”de kommer bli glada att få slippa.” Jag förstår honom, men samtidigt kanske de här inte alltid rumsrena herrarna (bifogar en bild tagen i Moskva i somras) kan sätta sprätt på ett dopkalas. Johan A hängandes i kristallkronan samtidigt som prästen läser Gud som haver barnen kär. Det vore nåt, det!

Johan A i Moskva. Bilden har visats tidigare, men tål att visas igen.

Livet måste innehålla både rotmos och champagne

Bebisar | Publicerad 14 februari 2011

”Livet måste innehålla både rotmos och champagne,” var det nån klok person som sa.

Den här helgens rotmos: punka på två av barnvagnens däck.

Den här helgens champagne: ”alltså, ryska tullen snodde tuben till ABS-säcken men helikopterfirman har ju säckar som de lånar ut. Ja, och det har snöat massor men just nu är jag lite trött efter gårdagens efterfest med Iron Maiden på Ritz Carlton.” Samtal från J på väg på skidresa.

Medveten om att Iron Maiden kanske inte är så mycket att hänga i julgranen, men bra mycket roligare måste det ha varit att hänga med några hårdrockande gubbar (som sa: ”förr satt de tjejer och väntade på oss i foajén, nu är allt vi får några trötta svenskar”) än att mer eller mindre vara inlåst hela helgen (vagnen är alltså lite svår att gå med just nu) eftersom Sverige har nån slags regel som säger att affärer som till exempel kan hjälpa till med att laga punkteringar inte har öppet under helgerna.

Jovisst, jag skulle kunna laga vagnen själv (kanske?) om jag hade utrustningen hemma, men se, det har jag inte. Mycket har jag hemma just nu, bland annat 35 olika kryddburkar som ska blandas med vatten och drickas istället för kaffe (tycker PT-Katrin), men material för att laga en punktering, nej, det har jag inte.

Och apropå barnvagn så tvekar jag inte längre: jo, världen kretsar faktiskt kring mig och min vagn. Så många arga blickar, så många pustanden och stånkanden för att jag kanske då och då är lite i vägen har jag väl aldrig tidigare varit med om. Trots att jag med ett milt leende väser fram mina ”ursäkta”, ”tack”, ”bussigt,” och det mest använda: ”förlåt” i en aldrig sinande ström (eller hur man nu säger).

I mitt nästa liv ska jag bo i Kenya och inte äga någon vagn och där ska jag springa runt med ett höftskynke (och kidsen lika så – snyggt! Vi kommer att matcha!) och rädda världen, eller nåt.

J is ”with the band.”