Sömnen

Bebisar | Publicerad 24 mars 2011

Passar på att slappa lite när jag är på semester från kidsen. Hahaha tillåt mig åter småle. Men med tanke på hur oerhört mycket tid som går åt till att diskutera sömn (bristen på, alltså), borde jag kanske ha ansträngt mig för att inte vakna klockan 03 varje morgon bara för att undra var i h…. jag var och varför jag inte hade förberett en flaska välling redo att värma på.

Sömn, alltså. Jag hävdar bestämt att jag egentligen inte är så beroende av åtta timmar varje natt, men PT-Katrin skulle nog hävda motsatsen. Min hårkvalitét och påsarna under ögonen lika så. Påsar under ögonen var för övrigt inte ett så stort problem bland Zermatts kvinnliga och burgna klientel. Inte heller hos de ryska tremeterskvinnorna som jag snart ska återbesöka (4 april verkar det som jag och kidsen drar. Ska bara skaffa visum först. Och ordna ett dop. Admin, admin, admin. Det är den största skillnaden med att få barn. Alla förbannade papper som ska fyllas i hela tiden).

Sömn, som sagt. Antal mess per natt från sömnfixerade kompisar: cirka tre. Så här står det oftast: ”vinden har vänt! Tacka gud för Anna Wahlgren!” eller: ”allt är åt helvete. i natt sov jag tre minuter. OBS skojar inte.” eller: ”jag vill dela med mig till hela världen: i natt sov XX från 07-19!” Och så vidare.

Och jag som trodde att jag hade fått till det. Det har jag inte. Nu är det jag som beställer den där himla Anna Wahlgren-boken, trots att Kajsa hånler åt mig varje gång jag försöker mig på frasen (som man tydligen ska säga): ”natti natti, sov så gott.”

Natti natti, sov så gott. Klockan är nu 23.21 och jag har sysslat med admin sedan 19.00 (då kidsen somnade).

Puh. Inte lätt att vara i alperna på skidsemester och slappa, inte.

”Härlig stämning där”

Bebisar | Publicerad 28 februari 2011

Har J hemma från Moskva några dagar. Kan bara sammanfattas med ett ord: livskvalitet. Att ta hand om ett barn? Ha! Tillåt mig småle. Nåväl: Vi firade att kidsen numera somnar 19.15-20.00 ” lite beroende på” med att efteråt gå på stekhuset Vassa Eggen och äta ett kilo kvalitetskött var. Nödvändigt, för min del, jag som numera lever efter ett hyfsat strängt matintagsschema. ”Ja herregud Kina du behöver verkligen trimma till dig,” fnyser folk när jag berättar att jag ”helst inte äter ris den här veckan”. Herregud på dig själv, säger jag. Det är väl underbart att ha en person som – under en begränsad period i ens liv, märk väl – talar om för dig vad du ska äta och hur du ska träna för att – och märk ännu mer väl nu – komma i form efter en tvillinggraviditet? Snacka om att bli försvagad under ynka nio månader som det handlar om. Och snacka om att samla på sig dåliga matvanor, dessutom. Apropå tvillingar hörde jag om en kvinna som hade fyra barn, blev med barn igen, och nu väntar fyrlingar. Som sagt. Hon är nog i behov av en PT. Annat också, kanske.

Och på tal om träning och Sturebadet är det lite av ett morgonnöje för mig att lyssna på alla pensionärstanter (utgör största delen av klientelet) och deras vedermödor:

Pensionär 1: ”jag har skaffat årskort på Junibacken – för barnbarnens skull.”
Pensionär 2: ”men herregud, Kerstin, hur kul kan det vara att ränna på Junibacken med barnbarnen varenda eviga helg?
Pensionär 2: ”jag å andra sidan, jag funderar på att skaffa medlemsskap på Master Training istället. Där finns inga lås till skåpen. Man måste få en rekommendation för att komma med i klubben. Härlig stämning, där.”
Pensionär 3: ”Mina barn är så sjåpiga. Ungen sover och de törs ändå inte lämna rummet! Och de där med att ungdomarna nuförtiden inte törs lämna barnen på balkongen så att de sover bättre? Annat var det på min tid.”

De tre pensionärerna nickar och suckar igenkännande.

Vassa Egggen.

Gott bröd, sas det.

Det fina med mammaledigheten är att jag hinner uppleva saker som jag faktiskt aldrig tidigare tagit mig tid för. Som att gå på bokrean två dagar i rad, till exempel. Patti Smiths Just Kids och klassikerboxen Repris med fantastiska böcker som Alice i Underlandet, Pappa Långben och Agnes Cecilia inhandlades bland annat. Jojo, det kommer dröja innan K & L börja läsa, det är jag medveten om. Men det är ju alltid kul att shoppa, tyvärr, så är det. Och böcker är viktigt! Och när det är rea, ja då är det bara att passa på, som vi brukar säga här  i Sverige.

Kristalldans

Bebisar | Publicerad 15 februari 2011

Jag (och jag vet, jag är inte ensam) börjar känna mig mer och mer som en karaktär i TV-serien Solsidan. Kajsa och Ludde ska döpas. Varför då, kan man undra. För att vi är aktivt kristna eller för att våra barn ska få åka på KSSS seglarläger om några år eller för att våra föräldrar ska bli glada?  Well, jag förklarade för prästen (samtidigt som jag funderade på en marknadsföringstrategi för hur kyrkan ska nå ut till fler kyrkobesökare. Kyrkan vägrar ju att kommunicera ut vad de tydligen har att erbjuda (som till exempel gratis terapistunder), hur ska då någon få reda på vad som finns?) –  jo, jag sa att det kanske kan vara lite tryggt i ”en hetsig värld” med några fasta punkter i livsschemat. Något sådant svarade jag på frågan om varför dop.

Nåväl. Vi planerar dop och diskuterar vilt vilka som ska bjudas till denna spännande tillställning. Alla – eller några. Några får det bli. Alltså diskuterar vi vilka vi ska bjuda. Och vilka vi inte ska bjuda. Jonas har aktivt valt bort ett helt killgäng med motiveringen att de ”inte passar på ett dop” och ”de kommer bli glada att få slippa.” Jag förstår honom, men samtidigt kanske de här inte alltid rumsrena herrarna (bifogar en bild tagen i Moskva i somras) kan sätta sprätt på ett dopkalas. Johan A hängandes i kristallkronan samtidigt som prästen läser Gud som haver barnen kär. Det vore nåt, det!

Johan A i Moskva. Bilden har visats tidigare, men tål att visas igen.

Livet måste innehålla både rotmos och champagne

Bebisar | Publicerad 14 februari 2011

”Livet måste innehålla både rotmos och champagne,” var det nån klok person som sa.

Den här helgens rotmos: punka på två av barnvagnens däck.

Den här helgens champagne: ”alltså, ryska tullen snodde tuben till ABS-säcken men helikopterfirman har ju säckar som de lånar ut. Ja, och det har snöat massor men just nu är jag lite trött efter gårdagens efterfest med Iron Maiden på Ritz Carlton.” Samtal från J på väg på skidresa.

Medveten om att Iron Maiden kanske inte är så mycket att hänga i julgranen, men bra mycket roligare måste det ha varit att hänga med några hårdrockande gubbar (som sa: ”förr satt de tjejer och väntade på oss i foajén, nu är allt vi får några trötta svenskar”) än att mer eller mindre vara inlåst hela helgen (vagnen är alltså lite svår att gå med just nu) eftersom Sverige har nån slags regel som säger att affärer som till exempel kan hjälpa till med att laga punkteringar inte har öppet under helgerna.

Jovisst, jag skulle kunna laga vagnen själv (kanske?) om jag hade utrustningen hemma, men se, det har jag inte. Mycket har jag hemma just nu, bland annat 35 olika kryddburkar som ska blandas med vatten och drickas istället för kaffe (tycker PT-Katrin), men material för att laga en punktering, nej, det har jag inte.

Och apropå barnvagn så tvekar jag inte längre: jo, världen kretsar faktiskt kring mig och min vagn. Så många arga blickar, så många pustanden och stånkanden för att jag kanske då och då är lite i vägen har jag väl aldrig tidigare varit med om. Trots att jag med ett milt leende väser fram mina ”ursäkta”, ”tack”, ”bussigt,” och det mest använda: ”förlåt” i en aldrig sinande ström (eller hur man nu säger).

I mitt nästa liv ska jag bo i Kenya och inte äga någon vagn och där ska jag springa runt med ett höftskynke (och kidsen lika så – snyggt! Vi kommer att matcha!) och rädda världen, eller nåt.

J is ”with the band.”

Är nybliven världsförälder (apropå perspektiv)

Bebisar | Publicerad 11 februari 2011

På temat gud va folk gnäller (se föregående inlägg) så kan jag ju erkänna att jag hellre skulle tillbringa just den här fredagseftermiddagen med att gå på Iron Maidenkonsert i Moskva (och även hänga backstage med gubbarna* efteråt – som Jonas) eller vara i Österrike och åka skidor (som syrran) än att (som jag, alltså), vara lite småsliten efter rödvinskväll igår och dessutom vara lite missnöjd över att ha blivit tvungen att ställa in kvällens evenemang på grund av ”snökaos” och som, vad ska jag säga, med ”tillförsikt” ser fram emot 10 dagar home alone w the kids. Tur att jag skrev föregående inlägg med andra ord. Jag kan ju liksom inte gärna ta tillbaka det. Alltså: det är inte synd om mig. Jag tror att jag istället ska surfa in på Unicefs hemsida och bli världsförälder. Persbrandt tycker ju att vi ska bli det för 100 kronor i månaden har jag sett på tv. Så då gör jag det och slutar därmed gnälla över mitt tillstånd. Och jajustja. Om en månad åker jag ju till alperna, glömde visst det i all uppståndelse.

*Får ett samtal från Jonas som alltså är på Iron Maidenkonsert: ”de är ju gubbar, han sångaren är ju 55!” Jonas är som Fredde i Solsidan. Det här med musikkunskap är kanske inte riktigt hans grej.

Halleluja

Bebisar | Publicerad 10 februari 2011

Okej. Den här bloggen har ju tagit en ny vändning sedan jag flyttade från Moskva och en tillvaro där internationella influenser och vardagsglamour var… vardagsmat. En period i våra liv då vi inte hade några barn – och en tillvaro där begreppet jantelag inte existerade. Idag har jag två bebisar, bor i alla fall tillfälligt i Stockholm – och har fler läsare än någonsin tidigare. Varför då? Naturligtvis för att den potentiella målgruppen är större (fler svenska kvinnor/tjejer med typ samma livssituation som jag just nu än dito som bor i Moskva) –  men också för att vi svenskar gillar att jämföra och se hur andra har det i sin vardags…misär, ooops, förlåt, men det är just det: jag upplever att just många nyblivna mammor – verkligen inte alla – anser att tillvaron är rätt trist – trots lägenhet i innestan, dagisplats, möjlighet att resa på två utlandssemestrar eller fler per år osv. Varför, kan man undra. Jo, för att många inte anser sig hinna med något annat än blöjor, matningar och sovscheman. Och detta leder oss alltså in på det ämne jag idag tänker skriva om – ett ämne som jag absolut inte hade för avsikt att skriva om – av olika anledningar:

- Nån måtta på barndravlet får det väl ändå lova att vara.
- Jag har redan tjatat väldigt mycket om detta. I alla fall med mina vänner. Men det är ju inte bara mina vänner som läser den här bloggen, så – låt gå:

Om detta med att ”ta hjälp” med sina barn. Jag är väl medveten om att det inte är lika billigt i Sverige att anlita någon som till exempel i Moskva (där många anlitar livegna filippinskor utan rättigheter för några hundralappar i månaden. Nåväl. Detta är en annan diskussion). Jag är också medveten om att alla inte vill*/behöver lämna bort sina barn till någon annan medans de är och tränar eller vad som helst. De är kanske ”perfectly happy” ändå. Jag skriver inte om dem. Jag skriver om dem som tycker livet är pest. (*Herregud. Jag tycker själv att det var mycket jobbigare än jag någonsin hade förväntat mig. Men man vänjer sig). Och i min situation var det också nödvändigt. Och skönt. Och egentligen handlar det ju främst om detta. Att det är lite ”skönt.”

Men se, i Sverige anses det fortfarande vara lite ”suspekt” att vilja gå och träna, slagga en timme eller äta en middag utan barnskrik. ”Dyrt,” säger de flesta. Näe. Tror inte alls att det handlar om det (vi har råd att klä våra små kids som små minifashionistas). Tror att det handlar om en sak (förutom att vi svenskar har svårt att faktiskt rakt ut be om hjälp. Det ska gärna krusas).

- Vi får, i Sverige, barn så sent att vi skapat oss sådana rutiner och egon och själv-är-bäste-dräng-mentalitet att vi helt enkelt inte tror att någon annan kan göra jobbet lika bra. Det, i kombination med vi tycker om att gnälla/dryfta/prata om hur jobbigt det är med småbarn, samtidigt som vi säger att ”om några år är det över”, gör att vi känner oss som Barnen från Frostmofjället på väg mot ljusare tider och när vi väl är där, i ljusare tider, ja då ska vi njuta. Halleluja. Luther i kubik och vi älskar det.

Vi älskar att smågnälla.
Vi älskar att känna oss duktiga och ”njuta av en kopp te när barnen väl gott och lagt sig.”

Men samtidigt vill vi inget hellre än att barn ska sova hela dagarna så ”vi slipper dem” eftersom vi är så ”trötta”. Herregud det skrivs ju barnböcker som baseras på nån sektmetod för att barn ska sova länge och som vi vill. Se TV4-nyheterna/morgon från i måndags.

Om man (och nu kommer jag väl bli friterad) har råd att bo i Stockholms innerstad, eller, för all del, i Malmös eller Göteborgs, då har man också råd att anlita barnvakt en timme eller två för att frigöra lite egen tid. Nån gång då och då. Så att man inte stupar av leda och trötthet. Man kanske till och med kan gå på fest utan barn. Men vi vill inte för vi är svenskar och därmed dugliga, präktiga och smågnälliga. Det är det som det handlar om.

Har insett att jag ofta klär Kajsa som jag själv klär mig. Kanske skulle jag välja ett par tightare jeans och kanske just de här bootsen inte skulle funka i storlek 41, men ni fattar. ”Men Kajsa måste få utveckla sin egen personlighet, ” kanske en vän av ordning anser. Och nu kommer vi in på ett helt annat ämne inser jag. Stannar här.

Har blivit en hejare på att hitta fina barnkläder på rea. En HEJARE skulle jag till och med vilja påstå. De här gobitarna hittade jag i en butik på Rörstrandsgatan i Stockholm.

Ytliga ting

Bebisar | Publicerad 01 februari 2011

Såg filmen Winters Bone på biografen Sture igår (en av få biografer i Stockholm där, enligt min syster, klientelet kan ”uppföra sig”). Vilken fantastisk film. Fantastisk på så många vis och även en film som så att säga fick mig att få lite… perspektiv* på saker och ting. Kanske ingen världskatastrof att bokhyllan till vardagsrummet är en vecka försenad.

Se den!

Men Winters bone hindrar mig ändå inte från att vältra mig i ytliga ting som att konstatera att visst är K & L oerhört söta i sina mormorshemstickade koftor? Ryskt lapptäcke inhandlat på Ismajlovskimarknaden i Moskva.

*Perspektiv på saker och ting tycker jag även att alla svenska Apolloresenärer som befinner sig i Egypten just nu kan ta och skaffa sig. Det är inte synd om er för att ni missar några dagars solsemester. Ni får resa tillbaka till ett land där, även om vädret suger, ni var fjärde år har möjlighet att göra er röst hörd. Demokrati, kallas det visst.

En svensk helg

Bebisar | Publicerad 31 januari 2011

Det är ju tur att det häromdagen gled in ett lovley save-the-date-mejl till ett glamouröst weekendbröllop* i juni, som motvikt till vår senaste helg, menar jag. Eller, om jag säger så här, den här helgen sammanfattar väl ganska väl Sverige och oss svenskar, kan jag tycka:

- ”Snääälla kan vi inte bara vara hemma den här helgen? Fredagsmys?”, tiggde jag.
- Vi var på brunch, två gånger på samma ställe till och med. ”Så praktiskt med barn.” ”Och det finns bio för de stora barnen.” Haga Forum).
- Vi åkte långfärdsskridskor.
- Vi satte upp tavlor i vardagsrummet. ”Så att det ska vara fint till nästa helg då vi får gäster.”
- Vi beställde barnkläder på nätet. ”Så praktiskt.”
- Jag har svurit tyst för mig själv för att jag inte lyckades fixa biljetter till föreställningen ”Ljust och fräscht.”
- Jag har ätit ekologisk mat (och försökt undvika kaffe – en del av mitt nya liv och inte särskilt svenskt alls, att undvika kaffe alltså – med ett inte så trevlig resultat, humörmässigt sett).
- Jag frågade J vad han var sugen på till middag och han svarade tacos.

Ni fattar.

Nu ska jag leta hotell i Zermatt. Också lite som motvikt, menar jag.

*PS: Fick just mess av bruden to be: ”har hittat världens klänning, Elie Saab! Efter storgråtit på Harrods där de sa att de hade väntelista tom mars å sa att om jag köpte min klänning så sent skulle jag få betala straffavgift å aldrig få den i tid. Så mellan showroomsen i Milano så hittade jag en som jag panikköpte på fem sekunder av en rysk försäljerska.”

Som sagt. Jag tror aldrig att T kommer flytta tillbaka till Stockholm.

Några Iphonepics:

”Släng ut alla konserver, mat med E-nummer och färdiglagat från din kyl och frys,” beordrade Katrin. Inga problem. Jag lagar nämligen nästan aldrig mat och har därmed inte någon mat i kylen (förutom Operakällarens – nyttiga!, men färdiglagade rätter Gooh). Men i fredags hade jag mamma-bebbe-lunch med Kicki, Sofie, Karin och Hanna och då var det bara att ta fram kastrullerna. Nyttigt var det. Mitt nya liv. Som sagt.

På brunch med Vanja R-E, trendig i Mini Rodini.

Hade tydligen glömt skridskokläderna i Ryssland och fick åka skrillor klädd som om jag kom direkt från Stureplan. (Men se, det gjorde jag inte, jag kom direkt från en tacosmiddag).

Brunch, dag 2 på samma ställe. Jag har tom på mig samma outfit. Kajsa i Lottens Moléns egendesignade och storsäljande mössa, ”Stjärnmössan”. Superfin, tack! Finns att köpa bland annat på Lilla Gröne Indianen, Sibyllegatan 26. Finns även en butik i Djursholm, tydligen. Och en i Helsingborg.

Lottens son Svante i Uggs och Mini Rodini. Flott!

”In a truly romantic setting”

Bebisar | Publicerad 12 januari 2011

Dåså. Då var världens härligaste semester över och vardagen har tagit vid med smakportioner (fruktpurémix av ärta, broccoli och päron – vem kom på den kombinationen?) och småspyor lite här och var i lägenheten. Maldiverna var naturligtvis underbart och precis som förväntat: ett äkta paradis (och, kan man väl säga, en sån här resa är väl själva uppsidan av det faktum att Jonas jobbar i Moskva ((och jag plus två bebisar bor i Stockholm…))

Ok. Kort sammanfattning:
- Antal unga, rödbrända (och svanktatuerade, needless to say) brittiskor på smekmånad som tittade på kidsen med längtansfull blick: alla brudar på plats.

- Antal unga, brittiska bättre hälftar till ovanstående som tittade på kidsen med längtansfull blick: inte lika många, direkt.

- Antal gånger som jag av misstag råkade kryssa i matalternativet ”vegetarian hindu” inför flygresan: 1. Men det ödesdigra krysset gällde för alla fyra sträckorna med Qatar Airways Stockholm – Maldiverna.  Tja, ni som känner mig vet ju vad jag tycker om indisk mat numera.

- Antal ”big game fishing” med två kids: 1.

- Antal fångade fiskar under big game fishing: 0.

- Antal seglatser med två kids: 1.

- Kategori på de exalterade ”barnvakterna” under seglatsen när vi ville snorkla: 19-åriga unga män (med långa tumnaglar).

- Land varifrån par som förnyade löften ”in a truly romantic setting” kom: Ryssland. ”Ta en drink i solnedgången vore väl trevligt-publiken” fick de på köpet som bröllopsvittnen.

Kids on the beach. Tack för baddräkten, familjen Engelbert!

Kids on the beach part 2.

Kajsa och jag förbereder oss för nyårsskumpan. Jag i en riktig favorit från Bcbgmaxazria och Kajsa i en skir Petit Bateau, present från Soffan och Daniel.

Ludde hänger ut till sjöss.

Uppfinningsrik besättning.

Delfiner.

J i plurret.

På fisketur.

Präktiga familjen inklusive årets julklapp: det röda snöret. (Ja preciiiis, ”de första åren är pappret mer intressant än presenterna”, eller hur lyder den där gamla klyschan om barn och julklappar)?

Finn ett fel.

Just det här ryska bröllopsparet hade förnyat sina löften ”in a truly romantic setting” på fyra olika ställen runt om i världen.

Här har jag censurerat min egen bildtext.

Best of 2010

Bebisar | Publicerad 23 december 2010

Funderade lite över hur jag skulle avsluta bloggåret 2010: ett ”Best of 2010″ eller ”mina bästa tvillingmammatips”? – hahaha. Nu är det nämligen snart jul och på annandagen flyger Jonas, kidsen och jag (herregud vad tänkte vi med egentligen – flyga långt med två fyramånaders kommer nog inte bara att bli en lek…) till en varm liten ö i Indiska Oceanen där vi ska slappa (med två bebisar – säkert!, tänker ni), vindsurfa, äta, dyka, läsa böcker och umgås med övriga svenska och tyska barnfamiljer och bröllopspar. I alla fall: vet inte hur mycket bloggande jag kommer greja därifrån, så här kommer den, listan:

Best of 2010:

- På ett hotell i Rio de Janeiros Copacabana får jag reda på att jag är gravid. Carro, Danne, Daniel och Sofie är de första (förutom Jonas då, som trängdes med mig på toaletten) som fick ta del av världsnyheten.

- Får reda på att det är tvillingar som gäller och går chockad ut på stan och shoppar byxor i storlek 44. J befinner sig i London och är nära att svimma, stackarn. Fortfarande i chock går han också ut på stan och handlar. Inte byxor i storlek 44, men väl en väldigt fin väska till mig, tack!

- Åker illamående men peppad och hälsar på syrran i österrikiska skidorten Fugen tillsammans med Ebba. Jag dricker fruktte till snitzeln.”Jag trodde aldrig jag skulle behöva se dig dricka fruktte till maten,” kommenterade syrran det hela. Grym åkning, men jag blev sur över att ja inte orkade hålla syrrans tempo.

- Tar mig inte utanför lägenheten i Moskva på två (tre?) veckor på grund av mitt gravida allmäntillstånd. Skjuter upp alla mina jobb. Det enda jag gör är att tvinga J att köra runt i Moskva och leta efter skandinavisk mat och att messa med kompisar som Lena, Anna F och Martina som ”been there” så att säga. Ingen best of, kanske. Men jag minns det.

- Drar, trots Jonas mormor (och mina föräldrar, misstänker jag) inrådan till Kashmir och Goa i Indien för att skriva reportage för magasin som Brant och Elle. Skidåkning på 4000 meters höjd med utsikt över K2 är fantastiskt! Men vad jag tycker om indisk mat efter den här resan har nog tuggats tillräckligt i den här bloggen.

- Får en amöba i magen.

- Sitter med magen (inklusive amöba) i vädret på bryggan på vårt sommarställe i Finland utan att behöva röra en fena, för första gången sen jag var gammal nog att gå själv.

- Sitter med magen i vädret på bryggan i Skåne utan att röra en fena.

- Firar midsommar på Gotland och är fullkomligt uppslukad av köksbestyren. När inte festen av förklarliga skäl kan få min fulla uppmärksamhet, gäller det att avleda tankarna, så att säga.

- Gotland is the shit! Hänger i Burgsvik med Saberskis och Edebäcks och kändisspanar och inser att hela mediesthlm verkar fira sommar på Gotland och intar Sofis födelsedagsmiddag där TV-programmet ”Så mkt bättre” spelades in.

- Sitter på en brygga i Trosa och inväntar kids.

- Kidsen dyker upp i livet.

- Shoppingfrenesi i Köpenhamn. Glömmer både tid och rum (och barn).

- Grym tjejhelg i Åre med klassiska inslag som strumpdans, isåkning och en kväll för mycket på Bygget.

God Jul!

PS: Gå in på Åka Skidors sajt och rösta på mitt reportage om skidvärldens svar på Sunny Beach (”Lågbudget i Bulgarien”), nominerad till årets bästa reportage i Åka Skidor. Bara om ni gillar det, förstås. Och det förutsätter ju att ni läst reportaget i fråga. Ja, ni fattar.

Ännu lyckligt ovetandes i Brasilien. Här med en gravid Sofie.

Ebba och jag i Fugen.

Hello India.

Syrran köper tjänster i Kashmir.

Inte så mycket sånt här under våren i Moskva.

Glad midsommar! Jag? Jag var väl i köket.

Syrran masserar mina fötter.

Gotland!

Några timmar gamla.

Far och son.

Åh, Köpenhamn.

Nä, det var inte månsken, det var kvällsskidåkningslamporna.

Kidsens pass i gulliga passfodral, present från Jonas kollegor i Moskva.