Fördelar hit och fördelar dit

Resor | Publicerad 22 mars 2011

Hemma från Zermatt.

Fördelarna med att ha en kompis med SAS Eurobonuskort i guldvalör:

Kan väl erkänna att den här samlingen förtärbara produkter inte ser mycket ut för världen. Men bilden ljuger. Som vi viftade med Ebbas guldkort! Kycklingspett, naggande goda (och GI-vänliga) röror, frukt, tidningar, te, vin och småfeta och uttråkade äldre affärsmän som ”varit med förr”. Allt det fick vi mumsa på tack vare Ebbas kort. Jag, som inte hängt i så många businesslounger på flygplatser tidigare var mycket nöjd. Men på SAS-loungen i Bryssel serverades endast torra brödbitar med lite ost och jag var då snabb med att uttrycka mitt missnöje. Tänk så snabbt det går att vänja sig vid livets goda.

Fördelarna med att bli av med allt bagage mellan Frankfurt och Geneve:

Nytt skidställ. Valde norskt: Norröna. Så kan det gå! Och så kan det gå när man köper de billigaste flygbiljetterna på marknaden och som konsekvens måste ta oss från Geneve till Zermatt mitt i natten, måste mellanlanda, som sagt, blir av med bagaget… und so weiter. Tur att vi fick äta gratis i businessloungen, med andra ord.

Och naturligtvis fortsatte bagagehaveriet – min skidbag anlände med endast en pjäxa i när jag landade i Sverige igen. Men då blev jag så knäckt och arg på all världens flygbolag att jag inte ens klarade av att anmäla förlusten. Stor dramatik. Inte ens ”perspektiv-tricket” (Afrika) hjälpte. Förbannade sk.. Jag älskar mina pjäxor.

Och apropå skidkläder och vår skandinaviska, eller snarare, norsk-svenska, något anala inställning till det här med skidåkning och utrustning och nya kläder, helst en ny uppsättning för varje säsong, så är det ju alltså en enkel match att peka ut oss nordbor i backen. Vi vill helst hinna med den första kabinbanan upp. Vi åker helst i färgglada skidkläder. Vi släpar med oss spade, sond och tranceiver oavsett om tanken är att vi ska ge sig ut off pist eller inte. Sist men inte minst är också den norska, lite självgoda uppsynen, svår att ta miste på.  ”Grattis,” sa jag till de norrmän vi stötte på. ”Grattis till Northug och grattis till att ni råkar bo i ett land som är placerat vid lite olja, tänk vad ni har åstadkommit!”

”I see you are from Sweden,” sa en av bergsguiderna i byn till mig. ”I can tell. The clothes.”

Glad!

Ullas krog, eller Chalet Etoile i italienska grannorten Cervinia, anses vara en av alpvärldens bästa backkrogar. Den var ju fantastisk också!

Matterhorn - coolt berg.

Idiot

Bebisar | Publicerad 16 mars 2011

I kväll bär det av mot Zermatt tillsammans med Ebba. Och i sann Ebba & Kina-anda har vi finkammat vänkretsen på information om varenda liten hytte i den schweiziska alporten och vet nu i princip allt som man behöver veta (förutom – initialt – hur man tar sig från Geneve till Zermatt mitt i natten. Men det har löst sig nu, tack och lov). Allt om offpistguider (dyra och uppbokade av ryssarna men italienska Cervinia ligger om hörnet så det löser sig), offpistguider part 2: lika pårökta och flummiga som i vilken annan alphåla som helst (”abouth the equipment:  you bring wath you have than we givwe you wath you need…” – svar på seriös fråga angående säkerhetsutrustning), om backrestauranger (måste bokas i förväg, ryssarna…), snöläget (dåligt  - men: det ska snöa i veckan, alltså kommer jag inte komma hem med någon bränna, men väl kanske med lite grym åkning? vore ju fantastiskt), var man går om man vill äta ostron under afterskin och var bästa crepsen finns.  Und so weiter.

Smartaste köpet på länge! På Uniqlo (exakt, inte direkt känt för sin alpina nisch), hittade J de här tunna (och mycket prisvärda) dunjackorna att ha under skaljackan.

”Ursäkta, du glömde ett barn,” ropade en upprörd man i 35-årsåldern efter mig när Hanna och jag idag var på Moderna och sprang mellan caféet och barnvagnsparkeringen för att dumpa kids, väskor och hemmagjord barnmat (haha, skämt) och allt annat man har med sig. ”Nej, jag ska hämta honom om en minut,” svarade jag. ”Vaddå, ska han ligga där själv,?” undrade den upprörde mannen. ”Hur hade du tänkt dig att jag skulle göra då,” frågade jag. ”Jag har tvillingar.” (Och ont i en axel och kan inte bära för mycket, men det sa jag inte, nån måtta får det väl vara på informationen). ”Men bär bägge!” nästan skrek den upprörde mannen. ”Men kan jag inte få göra detta på mitt sätt,” undrade jag lite lamt. Sen blev jag så upprörd och arg att jag i alla fall bar bägge (tror han kanske var lite galen och tänkte sno Ludde). Idiot. Högt pratade han också när han pratade i telefon. Och dålig på engelska var han. Men lägga sig i, det kunde han allt.

Denna dagen, ett liv – Landstinget, allt är förlåtet!

Bebisar | Publicerad 09 mars 2011

Är inte speciellt orolig när det gäller hur jag hanterar kidsen. Det hela, kidsprojektet alltså, flyter än så länge på bra. Däremot har jag insett att det förväntas av mig att jag ska ringa BVC lite då och då och gärna vara lite orolig för feber och hosta och så vidare. Alltså gick jag idag till doktorn för Luddes snarkningar. Som inte verkade vara ett dugg farliga. Med andra ord: nog om detta.

Men: stannar efteråt kvar i väntrummet och ger L & K ”mellis” (som det heter på BVC-språk) - samtidigt som ett stort kamerateam inklusive några personer som ska medverka i programmet som ska handla om något som jag inte hann uppfatta, dyker upp. Jag frågar vänligt om jag är i vägen, det är jag inte. Slår mig i slang med några andra tvillingföräldrar (”ja precis, dubbelt upp av allt!”) när vi plötsligt får en tillsägelse av en av doktorerna att ”vara lite tysta” eftersom ”de spelar in just nu.” Snart ser jag hur samma doktor slätar till benan och drar upp de färgglada brallorna över höften. Han är huvudpersonen. Han jobbar på en vårdmottagning som heter ”Care” någonting och som inte är landstinget och idag är han huvudpersonen i något som vi lite svepande kan kalla ”media.” Han, läkaren med högsta betyg från gymnasiet, får äntligen ”vara med i media.” Därför går hans och TV-teamets intressen före patienternas, de som letat sig bort från Landstingets gråa korridorer till något lite ljusare och fräschare med konst på väggarna inne i stan. Kanske borde de – vi – istället leta oss tillbaka till tomma väggar och ofärgade landstingskläder.

****************

PS: på väg ut fastnade jag dessutom i hissen. Igen. Jag får bryta upp dörrren och ställa vagnen som spärr. Argt marscherar jag in i TV-studion och upplyser personalen om att jag inte kommer ner. När de ber om ursäkt svarar jag bittert att det är väl inte mig det är synd om, det är ju snarare synd om TV-teamet som antagligen fick en arg patient med i bild.

Inte många dagar kvar nu. Om drygt en vecka – Zermatt!

Här slänger jag hipp som happ in en bild av två av J:s kompisar matandes L & K. Rörande. Den till höger är han som brukar hänga upp och ner i en strippstång på nattklubbar i Moskva. Se 2 x tidigare inlägg.

Hoppas oktomom har hjälp

Bebisar | Publicerad 08 mars 2011

Vad har hänt sen sist? Tja, det verkar inte gå så bra för Socialdemokraterna i jakten på en ny partiledare, inte heller verkar Sverigedemokraterna vara några mattesnillen (”44 tusen miljarder kronor” för den som nu händelsevis råkat missat denna milstolpe i svensk politiks räknehistoria). Mer då? Har någon blivit kränkt här i landet lätt-kränkt? Nähänä. Hellner verkade ju faktiskt inte ha blivit ett dugg kränkt av den norske gutten Northugs dryga stil som svensk media gick banans över efter herrarnas stafett härom dagen. (Och även jag, fast jag ändrade mig i lördags – herregud, den lille norske mannen hade väl all rätt att vara lite tuff efter en sådan promenadseger?)

Här hemma i mammaträsket då? Jodåtack. Jag hänger med kidsen och kompisar och så har vi lite lösa planer på att bosätta oss (temporärt) i franska alperna nästa vår om det går att skaffa dagisplats så att vi bägge kan jobba. Och så säljer vi grejer på Blocket och förundras över ”hur snabbt det går när barnen är små.” (Där har vi en sådan, en bebisklyscha, alltså).

Här i Sverige gillar vi ju att involvera barnen i våra liv. Därför hade vi välkommen hem-från-Australienmiddag för Jonas syster Anna och snygg-Tobbe inklusive cirka 10 kids i fredags. Det här med att vara oktomam. Hoppas hon (oktomamman, alltså) har en nanny eller två. Fast här sitter de beskedliga och tittar på bananer i pyjamas eller hur det nu var.

Slicka Stockholmare i all ära, men det är ju svårslaget med goa Götlaborgare på besök som sätter på Hellström och dansar som om det vore det sista de gjorde.

Som barn kan man gå på kurs och lära sig ”Michael Jackson-dans”.

”De är så försigkomna, våra barn”.

Jonas syster har, trots att hon varit borta från Sverige under hela Så-mycket-bättre-eran, lyckats anta en ny look – Septemberlooken. Snyggt! Hon är den mörka, alltså. Den andra heter Lena V.

Fin-fina presenter från Aussie.

Jajustja! Vi har ju flyttat tillbaka till Sverige! Och Östermalm gudbevars! (Så här kan man till exempel se ut då). Middag hos Martina & Martin.

Livet måste innehålla både rotmos och champagne

Bebisar | Publicerad 14 februari 2011

”Livet måste innehålla både rotmos och champagne,” var det nån klok person som sa.

Den här helgens rotmos: punka på två av barnvagnens däck.

Den här helgens champagne: ”alltså, ryska tullen snodde tuben till ABS-säcken men helikopterfirman har ju säckar som de lånar ut. Ja, och det har snöat massor men just nu är jag lite trött efter gårdagens efterfest med Iron Maiden på Ritz Carlton.” Samtal från J på väg på skidresa.

Medveten om att Iron Maiden kanske inte är så mycket att hänga i julgranen, men bra mycket roligare måste det ha varit att hänga med några hårdrockande gubbar (som sa: ”förr satt de tjejer och väntade på oss i foajén, nu är allt vi får några trötta svenskar”) än att mer eller mindre vara inlåst hela helgen (vagnen är alltså lite svår att gå med just nu) eftersom Sverige har nån slags regel som säger att affärer som till exempel kan hjälpa till med att laga punkteringar inte har öppet under helgerna.

Jovisst, jag skulle kunna laga vagnen själv (kanske?) om jag hade utrustningen hemma, men se, det har jag inte. Mycket har jag hemma just nu, bland annat 35 olika kryddburkar som ska blandas med vatten och drickas istället för kaffe (tycker PT-Katrin), men material för att laga en punktering, nej, det har jag inte.

Och apropå barnvagn så tvekar jag inte längre: jo, världen kretsar faktiskt kring mig och min vagn. Så många arga blickar, så många pustanden och stånkanden för att jag kanske då och då är lite i vägen har jag väl aldrig tidigare varit med om. Trots att jag med ett milt leende väser fram mina ”ursäkta”, ”tack”, ”bussigt,” och det mest använda: ”förlåt” i en aldrig sinande ström (eller hur man nu säger).

I mitt nästa liv ska jag bo i Kenya och inte äga någon vagn och där ska jag springa runt med ett höftskynke (och kidsen lika så – snyggt! Vi kommer att matcha!) och rädda världen, eller nåt.

J is ”with the band.”

Är nybliven världsförälder (apropå perspektiv)

Bebisar | Publicerad 11 februari 2011

På temat gud va folk gnäller (se föregående inlägg) så kan jag ju erkänna att jag hellre skulle tillbringa just den här fredagseftermiddagen med att gå på Iron Maidenkonsert i Moskva (och även hänga backstage med gubbarna* efteråt – som Jonas) eller vara i Österrike och åka skidor (som syrran) än att (som jag, alltså), vara lite småsliten efter rödvinskväll igår och dessutom vara lite missnöjd över att ha blivit tvungen att ställa in kvällens evenemang på grund av ”snökaos” och som, vad ska jag säga, med ”tillförsikt” ser fram emot 10 dagar home alone w the kids. Tur att jag skrev föregående inlägg med andra ord. Jag kan ju liksom inte gärna ta tillbaka det. Alltså: det är inte synd om mig. Jag tror att jag istället ska surfa in på Unicefs hemsida och bli världsförälder. Persbrandt tycker ju att vi ska bli det för 100 kronor i månaden har jag sett på tv. Så då gör jag det och slutar därmed gnälla över mitt tillstånd. Och jajustja. Om en månad åker jag ju till alperna, glömde visst det i all uppståndelse.

*Får ett samtal från Jonas som alltså är på Iron Maidenkonsert: ”de är ju gubbar, han sångaren är ju 55!” Jonas är som Fredde i Solsidan. Det här med musikkunskap är kanske inte riktigt hans grej.

Ytliga ting

Bebisar | Publicerad 01 februari 2011

Såg filmen Winters Bone på biografen Sture igår (en av få biografer i Stockholm där, enligt min syster, klientelet kan ”uppföra sig”). Vilken fantastisk film. Fantastisk på så många vis och även en film som så att säga fick mig att få lite… perspektiv* på saker och ting. Kanske ingen världskatastrof att bokhyllan till vardagsrummet är en vecka försenad.

Se den!

Men Winters bone hindrar mig ändå inte från att vältra mig i ytliga ting som att konstatera att visst är K & L oerhört söta i sina mormorshemstickade koftor? Ryskt lapptäcke inhandlat på Ismajlovskimarknaden i Moskva.

*Perspektiv på saker och ting tycker jag även att alla svenska Apolloresenärer som befinner sig i Egypten just nu kan ta och skaffa sig. Det är inte synd om er för att ni missar några dagars solsemester. Ni får resa tillbaka till ett land där, även om vädret suger, ni var fjärde år har möjlighet att göra er röst hörd. Demokrati, kallas det visst.

En svensk helg

Bebisar | Publicerad 31 januari 2011

Det är ju tur att det häromdagen gled in ett lovley save-the-date-mejl till ett glamouröst weekendbröllop* i juni, som motvikt till vår senaste helg, menar jag. Eller, om jag säger så här, den här helgen sammanfattar väl ganska väl Sverige och oss svenskar, kan jag tycka:

- ”Snääälla kan vi inte bara vara hemma den här helgen? Fredagsmys?”, tiggde jag.
- Vi var på brunch, två gånger på samma ställe till och med. ”Så praktiskt med barn.” ”Och det finns bio för de stora barnen.” Haga Forum).
- Vi åkte långfärdsskridskor.
- Vi satte upp tavlor i vardagsrummet. ”Så att det ska vara fint till nästa helg då vi får gäster.”
- Vi beställde barnkläder på nätet. ”Så praktiskt.”
- Jag har svurit tyst för mig själv för att jag inte lyckades fixa biljetter till föreställningen ”Ljust och fräscht.”
- Jag har ätit ekologisk mat (och försökt undvika kaffe – en del av mitt nya liv och inte särskilt svenskt alls, att undvika kaffe alltså – med ett inte så trevlig resultat, humörmässigt sett).
- Jag frågade J vad han var sugen på till middag och han svarade tacos.

Ni fattar.

Nu ska jag leta hotell i Zermatt. Också lite som motvikt, menar jag.

*PS: Fick just mess av bruden to be: ”har hittat världens klänning, Elie Saab! Efter storgråtit på Harrods där de sa att de hade väntelista tom mars å sa att om jag köpte min klänning så sent skulle jag få betala straffavgift å aldrig få den i tid. Så mellan showroomsen i Milano så hittade jag en som jag panikköpte på fem sekunder av en rysk försäljerska.”

Som sagt. Jag tror aldrig att T kommer flytta tillbaka till Stockholm.

Några Iphonepics:

”Släng ut alla konserver, mat med E-nummer och färdiglagat från din kyl och frys,” beordrade Katrin. Inga problem. Jag lagar nämligen nästan aldrig mat och har därmed inte någon mat i kylen (förutom Operakällarens – nyttiga!, men färdiglagade rätter Gooh). Men i fredags hade jag mamma-bebbe-lunch med Kicki, Sofie, Karin och Hanna och då var det bara att ta fram kastrullerna. Nyttigt var det. Mitt nya liv. Som sagt.

På brunch med Vanja R-E, trendig i Mini Rodini.

Hade tydligen glömt skridskokläderna i Ryssland och fick åka skrillor klädd som om jag kom direkt från Stureplan. (Men se, det gjorde jag inte, jag kom direkt från en tacosmiddag).

Brunch, dag 2 på samma ställe. Jag har tom på mig samma outfit. Kajsa i Lottens Moléns egendesignade och storsäljande mössa, ”Stjärnmössan”. Superfin, tack! Finns att köpa bland annat på Lilla Gröne Indianen, Sibyllegatan 26. Finns även en butik i Djursholm, tydligen. Och en i Helsingborg.

Lottens son Svante i Uggs och Mini Rodini. Flott!

Vad är det med folk?

Bebisar | Publicerad 18 januari 2011

Idag hade jag tänkt att skriva om Sofies och mitt besök på Zornutställningen på Waldermarsudde, men när vi efter mycket möda och stort besvär tagit hos hela vägen ut till Prins Eugens lilla udde, så var det stängt. Javisst ja, det är ju måndag. Det borde jag ha tänkt på – naturlagen som säger att svenska butiker har öppet till 19 och att museer har stängt måndagar. Rimligt iofs att svenska museer inte är öppna 24/7. Vi svenskar går ju helst inte på museum om det inte är gratis, har jag förstått.

I alla fall: istället får jag skriva om hur en taxichaufför körde in i en smutsig vattenpöl och stänker ner hela Soffan och hela lille Knut. Vad är det med folk? Han såg oss ju? Jag kan också rapportera från stadens gator och torg att Stockholmare absolut på inget sätt är vänligt inställda till barnvagnar. Det är som om folk bara väntar på att vi ska råka ramma, knuffa eller nudda någon, och så fort vi då gör det, då blir vi rejält utskällda eller surt tittade på av våra fellow Stockholmare. Fast egentligen skulle jag vilja sträcka mig så långt som att vi bara behöver visa oss på stan för att vara berättigade en utskällning. I förebyggande syfte, liksom.  Jag säger inte att jag inte förstår, barn kan vara skitjobbiga. Men barnvagnarna, vad har de gjort för ont? Jag undrar alltså vad det är med folk. Så trist det måste vara att alltid vara sur och gnällig och skällig. Tacka vet jag befolkningen på Maldiverna.

Iofs kom ju Kajsa oftast utan vagn, men vänligt inställda är de allt.

Och det är ju sant, vi hade ju inte med oss vagnen på båten heller.

”In a truly romantic setting”

Bebisar | Publicerad 12 januari 2011

Dåså. Då var världens härligaste semester över och vardagen har tagit vid med smakportioner (fruktpurémix av ärta, broccoli och päron – vem kom på den kombinationen?) och småspyor lite här och var i lägenheten. Maldiverna var naturligtvis underbart och precis som förväntat: ett äkta paradis (och, kan man väl säga, en sån här resa är väl själva uppsidan av det faktum att Jonas jobbar i Moskva ((och jag plus två bebisar bor i Stockholm…))

Ok. Kort sammanfattning:
- Antal unga, rödbrända (och svanktatuerade, needless to say) brittiskor på smekmånad som tittade på kidsen med längtansfull blick: alla brudar på plats.

- Antal unga, brittiska bättre hälftar till ovanstående som tittade på kidsen med längtansfull blick: inte lika många, direkt.

- Antal gånger som jag av misstag råkade kryssa i matalternativet ”vegetarian hindu” inför flygresan: 1. Men det ödesdigra krysset gällde för alla fyra sträckorna med Qatar Airways Stockholm – Maldiverna.  Tja, ni som känner mig vet ju vad jag tycker om indisk mat numera.

- Antal ”big game fishing” med två kids: 1.

- Antal fångade fiskar under big game fishing: 0.

- Antal seglatser med två kids: 1.

- Kategori på de exalterade ”barnvakterna” under seglatsen när vi ville snorkla: 19-åriga unga män (med långa tumnaglar).

- Land varifrån par som förnyade löften ”in a truly romantic setting” kom: Ryssland. ”Ta en drink i solnedgången vore väl trevligt-publiken” fick de på köpet som bröllopsvittnen.

Kids on the beach. Tack för baddräkten, familjen Engelbert!

Kids on the beach part 2.

Kajsa och jag förbereder oss för nyårsskumpan. Jag i en riktig favorit från Bcbgmaxazria och Kajsa i en skir Petit Bateau, present från Soffan och Daniel.

Ludde hänger ut till sjöss.

Uppfinningsrik besättning.

Delfiner.

J i plurret.

På fisketur.

Präktiga familjen inklusive årets julklapp: det röda snöret. (Ja preciiiis, ”de första åren är pappret mer intressant än presenterna”, eller hur lyder den där gamla klyschan om barn och julklappar)?

Finn ett fel.

Just det här ryska bröllopsparet hade förnyat sina löften ”in a truly romantic setting” på fyra olika ställen runt om i världen.

Här har jag censurerat min egen bildtext.