Fördelar hit och fördelar dit

Resor | Publicerad 22 mars 2011

Hemma från Zermatt.

Fördelarna med att ha en kompis med SAS Eurobonuskort i guldvalör:

Kan väl erkänna att den här samlingen förtärbara produkter inte ser mycket ut för världen. Men bilden ljuger. Som vi viftade med Ebbas guldkort! Kycklingspett, naggande goda (och GI-vänliga) röror, frukt, tidningar, te, vin och småfeta och uttråkade äldre affärsmän som ”varit med förr”. Allt det fick vi mumsa på tack vare Ebbas kort. Jag, som inte hängt i så många businesslounger på flygplatser tidigare var mycket nöjd. Men på SAS-loungen i Bryssel serverades endast torra brödbitar med lite ost och jag var då snabb med att uttrycka mitt missnöje. Tänk så snabbt det går att vänja sig vid livets goda.

Fördelarna med att bli av med allt bagage mellan Frankfurt och Geneve:

Nytt skidställ. Valde norskt: Norröna. Så kan det gå! Och så kan det gå när man köper de billigaste flygbiljetterna på marknaden och som konsekvens måste ta oss från Geneve till Zermatt mitt i natten, måste mellanlanda, som sagt, blir av med bagaget… und so weiter. Tur att vi fick äta gratis i businessloungen, med andra ord.

Och naturligtvis fortsatte bagagehaveriet – min skidbag anlände med endast en pjäxa i när jag landade i Sverige igen. Men då blev jag så knäckt och arg på all världens flygbolag att jag inte ens klarade av att anmäla förlusten. Stor dramatik. Inte ens ”perspektiv-tricket” (Afrika) hjälpte. Förbannade sk.. Jag älskar mina pjäxor.

Och apropå skidkläder och vår skandinaviska, eller snarare, norsk-svenska, något anala inställning till det här med skidåkning och utrustning och nya kläder, helst en ny uppsättning för varje säsong, så är det ju alltså en enkel match att peka ut oss nordbor i backen. Vi vill helst hinna med den första kabinbanan upp. Vi åker helst i färgglada skidkläder. Vi släpar med oss spade, sond och tranceiver oavsett om tanken är att vi ska ge sig ut off pist eller inte. Sist men inte minst är också den norska, lite självgoda uppsynen, svår att ta miste på.  ”Grattis,” sa jag till de norrmän vi stötte på. ”Grattis till Northug och grattis till att ni råkar bo i ett land som är placerat vid lite olja, tänk vad ni har åstadkommit!”

”I see you are from Sweden,” sa en av bergsguiderna i byn till mig. ”I can tell. The clothes.”

Glad!

Ullas krog, eller Chalet Etoile i italienska grannorten Cervinia, anses vara en av alpvärldens bästa backkrogar. Den var ju fantastisk också!

Matterhorn - coolt berg.

Idiot

Bebisar | Publicerad 16 mars 2011

I kväll bär det av mot Zermatt tillsammans med Ebba. Och i sann Ebba & Kina-anda har vi finkammat vänkretsen på information om varenda liten hytte i den schweiziska alporten och vet nu i princip allt som man behöver veta (förutom – initialt – hur man tar sig från Geneve till Zermatt mitt i natten. Men det har löst sig nu, tack och lov). Allt om offpistguider (dyra och uppbokade av ryssarna men italienska Cervinia ligger om hörnet så det löser sig), offpistguider part 2: lika pårökta och flummiga som i vilken annan alphåla som helst (”abouth the equipment:  you bring wath you have than we givwe you wath you need…” – svar på seriös fråga angående säkerhetsutrustning), om backrestauranger (måste bokas i förväg, ryssarna…), snöläget (dåligt  - men: det ska snöa i veckan, alltså kommer jag inte komma hem med någon bränna, men väl kanske med lite grym åkning? vore ju fantastiskt), var man går om man vill äta ostron under afterskin och var bästa crepsen finns.  Und so weiter.

Smartaste köpet på länge! På Uniqlo (exakt, inte direkt känt för sin alpina nisch), hittade J de här tunna (och mycket prisvärda) dunjackorna att ha under skaljackan.

”Ursäkta, du glömde ett barn,” ropade en upprörd man i 35-årsåldern efter mig när Hanna och jag idag var på Moderna och sprang mellan caféet och barnvagnsparkeringen för att dumpa kids, väskor och hemmagjord barnmat (haha, skämt) och allt annat man har med sig. ”Nej, jag ska hämta honom om en minut,” svarade jag. ”Vaddå, ska han ligga där själv,?” undrade den upprörde mannen. ”Hur hade du tänkt dig att jag skulle göra då,” frågade jag. ”Jag har tvillingar.” (Och ont i en axel och kan inte bära för mycket, men det sa jag inte, nån måtta får det väl vara på informationen). ”Men bär bägge!” nästan skrek den upprörde mannen. ”Men kan jag inte få göra detta på mitt sätt,” undrade jag lite lamt. Sen blev jag så upprörd och arg att jag i alla fall bar bägge (tror han kanske var lite galen och tänkte sno Ludde). Idiot. Högt pratade han också när han pratade i telefon. Och dålig på engelska var han. Men lägga sig i, det kunde han allt.

”Härlig stämning där”

Bebisar | Publicerad 28 februari 2011

Har J hemma från Moskva några dagar. Kan bara sammanfattas med ett ord: livskvalitet. Att ta hand om ett barn? Ha! Tillåt mig småle. Nåväl: Vi firade att kidsen numera somnar 19.15-20.00 ” lite beroende på” med att efteråt gå på stekhuset Vassa Eggen och äta ett kilo kvalitetskött var. Nödvändigt, för min del, jag som numera lever efter ett hyfsat strängt matintagsschema. ”Ja herregud Kina du behöver verkligen trimma till dig,” fnyser folk när jag berättar att jag ”helst inte äter ris den här veckan”. Herregud på dig själv, säger jag. Det är väl underbart att ha en person som – under en begränsad period i ens liv, märk väl – talar om för dig vad du ska äta och hur du ska träna för att – och märk ännu mer väl nu – komma i form efter en tvillinggraviditet? Snacka om att bli försvagad under ynka nio månader som det handlar om. Och snacka om att samla på sig dåliga matvanor, dessutom. Apropå tvillingar hörde jag om en kvinna som hade fyra barn, blev med barn igen, och nu väntar fyrlingar. Som sagt. Hon är nog i behov av en PT. Annat också, kanske.

Och på tal om träning och Sturebadet är det lite av ett morgonnöje för mig att lyssna på alla pensionärstanter (utgör största delen av klientelet) och deras vedermödor:

Pensionär 1: ”jag har skaffat årskort på Junibacken – för barnbarnens skull.”
Pensionär 2: ”men herregud, Kerstin, hur kul kan det vara att ränna på Junibacken med barnbarnen varenda eviga helg?
Pensionär 2: ”jag å andra sidan, jag funderar på att skaffa medlemsskap på Master Training istället. Där finns inga lås till skåpen. Man måste få en rekommendation för att komma med i klubben. Härlig stämning, där.”
Pensionär 3: ”Mina barn är så sjåpiga. Ungen sover och de törs ändå inte lämna rummet! Och de där med att ungdomarna nuförtiden inte törs lämna barnen på balkongen så att de sover bättre? Annat var det på min tid.”

De tre pensionärerna nickar och suckar igenkännande.

Vassa Egggen.

Gott bröd, sas det.

Det fina med mammaledigheten är att jag hinner uppleva saker som jag faktiskt aldrig tidigare tagit mig tid för. Som att gå på bokrean två dagar i rad, till exempel. Patti Smiths Just Kids och klassikerboxen Repris med fantastiska böcker som Alice i Underlandet, Pappa Långben och Agnes Cecilia inhandlades bland annat. Jojo, det kommer dröja innan K & L börja läsa, det är jag medveten om. Men det är ju alltid kul att shoppa, tyvärr, så är det. Och böcker är viktigt! Och när det är rea, ja då är det bara att passa på, som vi brukar säga här  i Sverige.

Östermalmskärring, var ordet

Mammaliv | Publicerad 21 februari 2011

”Det har varit lite tunnsått med inlägg den senaste tiden,” gnällde syrran och Ebba under en Amaronefylld middag i veckan. Kanske det kanske, men det kan ju också bero på att det inte har hänt något extraordinärt i tillvaron de senaste dagarna. Det är Jonas som åker skidor en vecka, inte jag. Till exempel. Jag har inte krockat med någon med min vagn och jag har inte handlat några bebiskläder. Ni fattar. Det har varit stiltje. Men det tycker tydligen inte Ulrika B.L som under en tjejmiddag på trevliga Daphnes på Artellerigatan 56 i fredags (tips för den som prioriterar ”scenen” och mysfaktorn, snarare än mörheten på köttet) hävde ur sig att jag ”beter mig som en Östermalmskärring på bloggen...”. Antar att hon syftar på mitt tjat om att man ska skaffa hjälp med kids istället för att gnälla och stupa av trötthet.

Var vill jag komma med detta? Ingenstans, förutom att jag nog innerst inne blev lite förnärmad. Men det var en trevlig kväll! Och, ja just ja, när jag i iskylan halkade fram på Karlavägen på väg till restaurangen, mötte jag ett gäng män som ropade:  ”du tappade något.” När jag vände mig om och frågade ”vad”? svarade de: ”farten!” Varpå jag då rappt sa: ”är ni från Göteborg, eller?” – och tyckte att jag var riktigt rolig. Östermalmskärring, var ordet.

Ebba, Ulrika, Matilda.

Finn ett fel.

Dagens mamma-på-vift-outfit: Kavaj: Whyred (2009, om jag inte minns fel), top: HM 2011, brallor: Zadig & Voltaire 2010. Hår: (det lilla som finns kvar efter några månaders amning): tvättat, borstat, blåst – och sen upp  i en knut eftersom det inte såg klokt ut. Uppsyn: Nonchalant intresserad. Liv och Sara skymtar i bakgrunden.

En svensk helg

Bebisar | Publicerad 31 januari 2011

Det är ju tur att det häromdagen gled in ett lovley save-the-date-mejl till ett glamouröst weekendbröllop* i juni, som motvikt till vår senaste helg, menar jag. Eller, om jag säger så här, den här helgen sammanfattar väl ganska väl Sverige och oss svenskar, kan jag tycka:

- ”Snääälla kan vi inte bara vara hemma den här helgen? Fredagsmys?”, tiggde jag.
- Vi var på brunch, två gånger på samma ställe till och med. ”Så praktiskt med barn.” ”Och det finns bio för de stora barnen.” Haga Forum).
- Vi åkte långfärdsskridskor.
- Vi satte upp tavlor i vardagsrummet. ”Så att det ska vara fint till nästa helg då vi får gäster.”
- Vi beställde barnkläder på nätet. ”Så praktiskt.”
- Jag har svurit tyst för mig själv för att jag inte lyckades fixa biljetter till föreställningen ”Ljust och fräscht.”
- Jag har ätit ekologisk mat (och försökt undvika kaffe – en del av mitt nya liv och inte särskilt svenskt alls, att undvika kaffe alltså – med ett inte så trevlig resultat, humörmässigt sett).
- Jag frågade J vad han var sugen på till middag och han svarade tacos.

Ni fattar.

Nu ska jag leta hotell i Zermatt. Också lite som motvikt, menar jag.

*PS: Fick just mess av bruden to be: ”har hittat världens klänning, Elie Saab! Efter storgråtit på Harrods där de sa att de hade väntelista tom mars å sa att om jag köpte min klänning så sent skulle jag få betala straffavgift å aldrig få den i tid. Så mellan showroomsen i Milano så hittade jag en som jag panikköpte på fem sekunder av en rysk försäljerska.”

Som sagt. Jag tror aldrig att T kommer flytta tillbaka till Stockholm.

Några Iphonepics:

”Släng ut alla konserver, mat med E-nummer och färdiglagat från din kyl och frys,” beordrade Katrin. Inga problem. Jag lagar nämligen nästan aldrig mat och har därmed inte någon mat i kylen (förutom Operakällarens – nyttiga!, men färdiglagade rätter Gooh). Men i fredags hade jag mamma-bebbe-lunch med Kicki, Sofie, Karin och Hanna och då var det bara att ta fram kastrullerna. Nyttigt var det. Mitt nya liv. Som sagt.

På brunch med Vanja R-E, trendig i Mini Rodini.

Hade tydligen glömt skridskokläderna i Ryssland och fick åka skrillor klädd som om jag kom direkt från Stureplan. (Men se, det gjorde jag inte, jag kom direkt från en tacosmiddag).

Brunch, dag 2 på samma ställe. Jag har tom på mig samma outfit. Kajsa i Lottens Moléns egendesignade och storsäljande mössa, ”Stjärnmössan”. Superfin, tack! Finns att köpa bland annat på Lilla Gröne Indianen, Sibyllegatan 26. Finns även en butik i Djursholm, tydligen. Och en i Helsingborg.

Lottens son Svante i Uggs och Mini Rodini. Flott!

”Vill du verkligen det här, Kina?”

Bebisar | Publicerad 28 januari 2011

Några saker:

Klientelet på Sturebadet fredagar. Många kvinnor 50-nånting. De klär sig i spetstrosor och blåser håret och glider runt i morgonrockar och äter frukt och har ett uttryck i ansiktet som ser ut som om de skulle på konferensresa. Kan inte beskriva det bättre, men det finns en förväntan i luften. Kanske gör de en ansiksbehandling också.

Såg på nyheterna att tvilling- och trillingföräldrar i vissa kommuner har ”rätt till” (väldigt svenskt) en ”stödperson” på 40 timmar i veckan för att greja biffen. Wow! No more comments.

Med tanke på att jag i går natt, under den timme då jag fick sova, drömde om en osynlig mikrovågsugn som stod i vårt ”ljusa och fräscha” sovrum – en mikrovågsugn som inte bara var osynlig, den trollade även fram mjölk från ett litet tetrapak och värmde den till perfekt temperatur utan att jag behövde göra någonting, ja, då kanske nästa kommentar låter lite väl klämkäck i sammanhanget (dvs varför sov jag inte under min barnvaktskväll istället kan man undra?):  MEN: herregud vilken grym restaurang jag var på onsdags när kidsen hade ”somnat” (ha!): Bonbon, ligger två minuter från oss och har ett grymt koncept: man väljer mellan massa små rätter och betalar 45 spänn/rätt och tja, helt himmelskt var det. TIPS!

”Oj”, sa PT-Katrin när hon såg min matdagbok. ”Väldigt mycket socker.” Och sen: ”Vill du verkligen det här, Kina?”

Mina nya brallor från Whyred fick komma ut och rastas.

Susanne, Tessie och jag pluggade ihop i Uppsala och Susanne har just flyttat tillbaka till Stockholm efter några år i London. Så kul att catch up!

Åh, så härligt med överraskningar

Restauranger | Publicerad 24 januari 2011

J trotsade min önskan om en stilla födelsedag i familjens och sömnens tecken och hade istället styrt upp en fantastisk överraskningsmiddag för mig – tack tack tack! Sturehof och skaldjur och kompisar och skumpa. Underbart. Det enda smolket i bägaren är att jag måste vara ärlig med gårdagens mat-och dryckintag i den mat- och dryckdagbok jag, på uppdrag av PT-Katrin, för. 4 djupsmörstekta formfranskor med löjrom och creme fraiche. Två tårtbitar (tack Kai!). And it goes on and on and on and on.

PS: enligt mina nya – icke ruckbara – rutiner ska kidsen lägga sig prick 20.oo. Förklara gärna för mig, någon, hur jag löser detta när det är söndag och Solsidan? En nöt att knäcka, detta.

Oerhört god.

Oerhört gott.

”Check”

Mammaliv | Publicerad 20 december 2010

Har noterat att det ”nya” på Fejjan är att man ”checkar”. Alltså typ skriver så här: ”alla julklappar inhandlade – check, julpynt kirrat – check, myst med barnen – check, lagat pepparkakskola och mandarinbiskvier med rosenkindade barn - check – åkt pulka med tjocka släkten – check – livet är bra härligt!” – och liknande präktigheter. Det riktigt osar foträthet och duktig flicka över dessa uppdateringar, men så får det väl vara.  Själv har jag beslutat mig för att (återigen) skippa julpyntandet och julbakandet och även i år förlita mig på att mamma fixar stämningen. Men nästa år, så. Då ska jag bli vuxen och då fattar väl förhoppningsvis K & L ett och annat. Men en traditionsenlig julmiddag har jag i alla fall hunnit med, en middag som även har bidragit till min statusuppdatering på Facebook idag. Den lyder:

”Monsterförkylning – check, man i Moskva – check, ensam med två rastlösa kids – check, ett gäng missade glöggtillställningar – check, årets baksmälla – check, tycker synd om mig själv – check men snart åker vi till solen – check.”

Nästan hela truppen samlad för att inta den traditionella minijulen/mininyåret – i år på Mäster Anders på Kungsholmen. Grymt bra!

På Kungsholmen dricker man stöl.

Jag, Suss och Soffan. I min nya fuskpäls från Monki.

Danne i vit skjorta, Daniel i rutig. Allt är som det brukar.

Johan H och Paris var också med.

Paris snygga tights. Bilden är på sniskan, jag vet – men se dagens statusuppdatering. Jag behöver sova, inte rätta till bilder på sniskan.

Övriga gäster på Mäster Anders: några ladies från Östermalm.

Robin och Peter.

Så här hade vi det i Åre

Restauranger | Publicerad 14 december 2010

Så här hade vi det i Åre enligt Sofies kamera:

Carro och Soffan på schyssta Dahlboms på Torget.

Jag.

Marika.

Jag (väldigt förtjust i mina skinnbrallor från förra årets H&M-samarbete med Jimmy Choo).

Fattas på bilden; syrran och Soffan.

Ebba och jag på Bygget.

Paris och Carro och Nicklas, fotografen.

Ebba.

”Du kan väl åtminstone låtsas vara liiite intresserad…”

Mammaliv | Publicerad 15 november 2010

Vi svenskar har inte ett helt avslappnat förhållande till bufféer. Tänker inte tjata om att vi gärna snor åt oss det dyraste (som man gör på finlandsfärjan, ”barn, ta mycket av löjromen”, ni vet) – det här handlar bland annat om att man skulle kunna tro att vi svenskar nyligen har genomgått ett krig och därför är osäkra på om vi överhuvudtaget kommer att överleva dagen. Det handlar om de stridslystna blickarna vi ger maten och övriga gäster (”kommer maten att räcka?”). Vår näsvisa inställning till personalen (”ursäkta, baconet är faktiskt slut”). Och så står vi och väntar på att baconet ska stekas klart, istället för att sätta oss vid bordet och umgås med vårt brunchsällskap. Vår ansträngda förhållande till efterrätter i miniformat (”hur många kan jag ta innan jag ser glupsk ut/hur många kalorier innehåller varje”?) Och så sist men inte minst:  vår oförmåga att konversera naturligt i buffékön, vilket bara kan förklaras av ovan nämnd krigsberedskap (”kommer personen framför mig ta den sista apelsinhalvan till den färskpressade juicen” (som vi gillar att pressa själva). Kommer surdegslimpan räcka? Plättarna?

Jag är bara lite nyfiken på varför det är så här. Att ryssar har lite ansträngt förhållande till bufféer (baseras på real life-erfarenheter från finlandsfärjor) förklaras väl av historien och att många New York-bor är oerhört kalori-oavslappnade (egg white omelette osv) är ju ingen nyhet direkt, men varför vi?

I söndags var jag på Strand på Blasieholmen med ett gäng mer eller mindre hemflyttade Moskvakompisar. Kort men intensivt besök eftersom Kajsa krånglade dagen till ära. Och nu ska jag ge ett tips till andra (blivande) tvillingmammor som läser detta – trots att jag lovat mig själv att inte bli en sån där person som ger allehanda barntips.

TIPS! Det gäller att lära sig att ”dela med sig” av sina barn. Med andra ord: ta hjälp av dina kompisar, låt dem hålla och dutta osv (och framförallt om kris uppstår). Annars blir det faktiskt lite tufft att ha ett socialt liv ute på lokal om du har tvillingar (och inte alltid har din partner med dig). Detta kräver dock att du, precis som jag, än så länge ska väl tilläggas, är totalt ignorant inför det faktum att kids verkar bli sjuka av minsta beröring av andra människor (herreguuuuud va ungar är sjuka i det här landet, vad är det för fel)?

”Du kan väl åtminstone låtsas liiite intresserad av mina kids, sa jag till Johan – ”va, trodde du skulle se mycket mer sliten ut med tvillingar och allt” – Ekström. Sen portionerade jag ut K till honom och det gick hur bra som helst.

Oj, oj, hur ska vi ta oss an denna brunchfest, tro?

Jag har personligen inte ett helt naturligt förhållande till  miniefterrätter om sanningen ska fram. Något för den personliga tränare som jag ska kosta på mig (snart…) att sätta tänderna i.