Fördelar hit och fördelar dit

Resor | Publicerad 22 mars 2011

Hemma från Zermatt.

Fördelarna med att ha en kompis med SAS Eurobonuskort i guldvalör:

Kan väl erkänna att den här samlingen förtärbara produkter inte ser mycket ut för världen. Men bilden ljuger. Som vi viftade med Ebbas guldkort! Kycklingspett, naggande goda (och GI-vänliga) röror, frukt, tidningar, te, vin och småfeta och uttråkade äldre affärsmän som ”varit med förr”. Allt det fick vi mumsa på tack vare Ebbas kort. Jag, som inte hängt i så många businesslounger på flygplatser tidigare var mycket nöjd. Men på SAS-loungen i Bryssel serverades endast torra brödbitar med lite ost och jag var då snabb med att uttrycka mitt missnöje. Tänk så snabbt det går att vänja sig vid livets goda.

Fördelarna med att bli av med allt bagage mellan Frankfurt och Geneve:

Nytt skidställ. Valde norskt: Norröna. Så kan det gå! Och så kan det gå när man köper de billigaste flygbiljetterna på marknaden och som konsekvens måste ta oss från Geneve till Zermatt mitt i natten, måste mellanlanda, som sagt, blir av med bagaget… und so weiter. Tur att vi fick äta gratis i businessloungen, med andra ord.

Och naturligtvis fortsatte bagagehaveriet – min skidbag anlände med endast en pjäxa i när jag landade i Sverige igen. Men då blev jag så knäckt och arg på all världens flygbolag att jag inte ens klarade av att anmäla förlusten. Stor dramatik. Inte ens ”perspektiv-tricket” (Afrika) hjälpte. Förbannade sk.. Jag älskar mina pjäxor.

Och apropå skidkläder och vår skandinaviska, eller snarare, norsk-svenska, något anala inställning till det här med skidåkning och utrustning och nya kläder, helst en ny uppsättning för varje säsong, så är det ju alltså en enkel match att peka ut oss nordbor i backen. Vi vill helst hinna med den första kabinbanan upp. Vi åker helst i färgglada skidkläder. Vi släpar med oss spade, sond och tranceiver oavsett om tanken är att vi ska ge sig ut off pist eller inte. Sist men inte minst är också den norska, lite självgoda uppsynen, svår att ta miste på.  ”Grattis,” sa jag till de norrmän vi stötte på. ”Grattis till Northug och grattis till att ni råkar bo i ett land som är placerat vid lite olja, tänk vad ni har åstadkommit!”

”I see you are from Sweden,” sa en av bergsguiderna i byn till mig. ”I can tell. The clothes.”

Glad!

Ullas krog, eller Chalet Etoile i italienska grannorten Cervinia, anses vara en av alpvärldens bästa backkrogar. Den var ju fantastisk också!

Matterhorn - coolt berg.

Idiot

Bebisar | Publicerad 16 mars 2011

I kväll bär det av mot Zermatt tillsammans med Ebba. Och i sann Ebba & Kina-anda har vi finkammat vänkretsen på information om varenda liten hytte i den schweiziska alporten och vet nu i princip allt som man behöver veta (förutom – initialt – hur man tar sig från Geneve till Zermatt mitt i natten. Men det har löst sig nu, tack och lov). Allt om offpistguider (dyra och uppbokade av ryssarna men italienska Cervinia ligger om hörnet så det löser sig), offpistguider part 2: lika pårökta och flummiga som i vilken annan alphåla som helst (”abouth the equipment:  you bring wath you have than we givwe you wath you need…” – svar på seriös fråga angående säkerhetsutrustning), om backrestauranger (måste bokas i förväg, ryssarna…), snöläget (dåligt  - men: det ska snöa i veckan, alltså kommer jag inte komma hem med någon bränna, men väl kanske med lite grym åkning? vore ju fantastiskt), var man går om man vill äta ostron under afterskin och var bästa crepsen finns.  Und so weiter.

Smartaste köpet på länge! På Uniqlo (exakt, inte direkt känt för sin alpina nisch), hittade J de här tunna (och mycket prisvärda) dunjackorna att ha under skaljackan.

”Ursäkta, du glömde ett barn,” ropade en upprörd man i 35-årsåldern efter mig när Hanna och jag idag var på Moderna och sprang mellan caféet och barnvagnsparkeringen för att dumpa kids, väskor och hemmagjord barnmat (haha, skämt) och allt annat man har med sig. ”Nej, jag ska hämta honom om en minut,” svarade jag. ”Vaddå, ska han ligga där själv,?” undrade den upprörde mannen. ”Hur hade du tänkt dig att jag skulle göra då,” frågade jag. ”Jag har tvillingar.” (Och ont i en axel och kan inte bära för mycket, men det sa jag inte, nån måtta får det väl vara på informationen). ”Men bär bägge!” nästan skrek den upprörde mannen. ”Men kan jag inte få göra detta på mitt sätt,” undrade jag lite lamt. Sen blev jag så upprörd och arg att jag i alla fall bar bägge (tror han kanske var lite galen och tänkte sno Ludde). Idiot. Högt pratade han också när han pratade i telefon. Och dålig på engelska var han. Men lägga sig i, det kunde han allt.

Ytliga ting

Bebisar | Publicerad 01 februari 2011

Såg filmen Winters Bone på biografen Sture igår (en av få biografer i Stockholm där, enligt min syster, klientelet kan ”uppföra sig”). Vilken fantastisk film. Fantastisk på så många vis och även en film som så att säga fick mig att få lite… perspektiv* på saker och ting. Kanske ingen världskatastrof att bokhyllan till vardagsrummet är en vecka försenad.

Se den!

Men Winters bone hindrar mig ändå inte från att vältra mig i ytliga ting som att konstatera att visst är K & L oerhört söta i sina mormorshemstickade koftor? Ryskt lapptäcke inhandlat på Ismajlovskimarknaden i Moskva.

*Perspektiv på saker och ting tycker jag även att alla svenska Apolloresenärer som befinner sig i Egypten just nu kan ta och skaffa sig. Det är inte synd om er för att ni missar några dagars solsemester. Ni får resa tillbaka till ett land där, även om vädret suger, ni var fjärde år har möjlighet att göra er röst hörd. Demokrati, kallas det visst.

Best of 2010

Bebisar | Publicerad 23 december 2010

Funderade lite över hur jag skulle avsluta bloggåret 2010: ett ”Best of 2010″ eller ”mina bästa tvillingmammatips”? – hahaha. Nu är det nämligen snart jul och på annandagen flyger Jonas, kidsen och jag (herregud vad tänkte vi med egentligen – flyga långt med två fyramånaders kommer nog inte bara att bli en lek…) till en varm liten ö i Indiska Oceanen där vi ska slappa (med två bebisar – säkert!, tänker ni), vindsurfa, äta, dyka, läsa böcker och umgås med övriga svenska och tyska barnfamiljer och bröllopspar. I alla fall: vet inte hur mycket bloggande jag kommer greja därifrån, så här kommer den, listan:

Best of 2010:

- På ett hotell i Rio de Janeiros Copacabana får jag reda på att jag är gravid. Carro, Danne, Daniel och Sofie är de första (förutom Jonas då, som trängdes med mig på toaletten) som fick ta del av världsnyheten.

- Får reda på att det är tvillingar som gäller och går chockad ut på stan och shoppar byxor i storlek 44. J befinner sig i London och är nära att svimma, stackarn. Fortfarande i chock går han också ut på stan och handlar. Inte byxor i storlek 44, men väl en väldigt fin väska till mig, tack!

- Åker illamående men peppad och hälsar på syrran i österrikiska skidorten Fugen tillsammans med Ebba. Jag dricker fruktte till snitzeln.”Jag trodde aldrig jag skulle behöva se dig dricka fruktte till maten,” kommenterade syrran det hela. Grym åkning, men jag blev sur över att ja inte orkade hålla syrrans tempo.

- Tar mig inte utanför lägenheten i Moskva på två (tre?) veckor på grund av mitt gravida allmäntillstånd. Skjuter upp alla mina jobb. Det enda jag gör är att tvinga J att köra runt i Moskva och leta efter skandinavisk mat och att messa med kompisar som Lena, Anna F och Martina som ”been there” så att säga. Ingen best of, kanske. Men jag minns det.

- Drar, trots Jonas mormor (och mina föräldrar, misstänker jag) inrådan till Kashmir och Goa i Indien för att skriva reportage för magasin som Brant och Elle. Skidåkning på 4000 meters höjd med utsikt över K2 är fantastiskt! Men vad jag tycker om indisk mat efter den här resan har nog tuggats tillräckligt i den här bloggen.

- Får en amöba i magen.

- Sitter med magen (inklusive amöba) i vädret på bryggan på vårt sommarställe i Finland utan att behöva röra en fena, för första gången sen jag var gammal nog att gå själv.

- Sitter med magen i vädret på bryggan i Skåne utan att röra en fena.

- Firar midsommar på Gotland och är fullkomligt uppslukad av köksbestyren. När inte festen av förklarliga skäl kan få min fulla uppmärksamhet, gäller det att avleda tankarna, så att säga.

- Gotland is the shit! Hänger i Burgsvik med Saberskis och Edebäcks och kändisspanar och inser att hela mediesthlm verkar fira sommar på Gotland och intar Sofis födelsedagsmiddag där TV-programmet ”Så mkt bättre” spelades in.

- Sitter på en brygga i Trosa och inväntar kids.

- Kidsen dyker upp i livet.

- Shoppingfrenesi i Köpenhamn. Glömmer både tid och rum (och barn).

- Grym tjejhelg i Åre med klassiska inslag som strumpdans, isåkning och en kväll för mycket på Bygget.

God Jul!

PS: Gå in på Åka Skidors sajt och rösta på mitt reportage om skidvärldens svar på Sunny Beach (”Lågbudget i Bulgarien”), nominerad till årets bästa reportage i Åka Skidor. Bara om ni gillar det, förstås. Och det förutsätter ju att ni läst reportaget i fråga. Ja, ni fattar.

Ännu lyckligt ovetandes i Brasilien. Här med en gravid Sofie.

Ebba och jag i Fugen.

Hello India.

Syrran köper tjänster i Kashmir.

Inte så mycket sånt här under våren i Moskva.

Glad midsommar! Jag? Jag var väl i köket.

Syrran masserar mina fötter.

Gotland!

Några timmar gamla.

Far och son.

Åh, Köpenhamn.

Nä, det var inte månsken, det var kvällsskidåkningslamporna.

Kidsens pass i gulliga passfodral, present från Jonas kollegor i Moskva.

Så här hade vi det i Åre

Restauranger | Publicerad 14 december 2010

Så här hade vi det i Åre enligt Sofies kamera:

Carro och Soffan på schyssta Dahlboms på Torget.

Jag.

Marika.

Jag (väldigt förtjust i mina skinnbrallor från förra årets H&M-samarbete med Jimmy Choo).

Fattas på bilden; syrran och Soffan.

Ebba och jag på Bygget.

Paris och Carro och Nicklas, fotografen.

Ebba.

Åre levererade, som man brukar säga

Bebisar | Publicerad 13 december 2010

Så här skulle en klassisk Facebook-statusuppdatering kunna se ut: ”Hemma igen efter galen helg i Åre. Sjukt trött. Nu sova. Life is goood;-)”*

Like!

Soffan, Ebba, syrran, Carro, Paris, Marika och jag. Sju stycken var vi som drog till Åre i helgen och sju stycken var vi som knappt levande återvände hem till Stockholm igår. Oerhört härlig helg som innehöll allt det som våra tjejhelger brukar innehålla (det här året även med ett litet bröstpumpsinslag (har funderat över hur detaljerat jag ska återge denna lilla incident, men nöjer mig nog med att tipsa andra mammor som fortfarande ammar och som får för sig att dra utan kids några dagar att ta med en fungerande pump)).

Annars var allt som vanligt: blåisbackar, champagneorgier, Soffans egengjorda snittar, halvbekanta som är kul att träffa en kväll på Bygget, inte två, strumpdans, skidälskare, men lika många Jon Olsson/Henrik Winstedtgroupies med aningen för korta paljettklänningar och skidbrallorna upphasade ovanför pjäxkanten, iskyla, afterski på Timmerstugan i regi Åka Skidor, lunchkö på Timmerstugan och servitörer som redan såg ut som de hunnit tröttna på turister fast säsongen bara har varit öppen i 24 timmar, middag på grymma restaurangerna Fjällpuben och Dahlboms på Torget och taxi 2-300 hundra meter mellan de olika krogarna och naturligtvis irritation på Östersunds flygplats som måste vara en av Sveriges sämsta flygplatser. I år dokumenterades dessutom resan av fotografen Nicklas B (vi ska göra ett jobb ihop om den här helgen) – så vi fick hetsdricka öl, naturligt spatsera över torget med skidor på axlarna och hysteriskt skratta när vi åkte lift.

Återkommer eventuellt med några bilder, men så värst många tog jag inte, jag var lite för uppgasad över min ”egentid” och tänkte att jag helt enkelt kan återanvända förra årets bilder. Ungefär samma saker hände ju. Minus bröstpumpen.

*Här har jag försökt vara rolig. Jag försökte med samma typ av skämt på några av mina 80-talistbekanta i Åre (proffsåkare från typ Boden) och det gick inte riktigt hem, därför förtydligar jag. Även om jag inte tror att 24-åriga killar som har extremskidåkning som livsstil läser Ellebloggar.

”En gång till, en gång till…!”

Bebisar | Publicerad 18 november 2010

I min jakt efter sånger att sjunga för kidsen sjöng jag alldeles nyss Dover Calais med Style (men tack ändå för Spotifylistan, UB-L!). Det lät ganska bra måste jag säga. Jag älskade nämligen Style, eller snarare Christer Sandelin, på den tiden då det begav sig. Och det är ju just det: såg just en puff för det omsusade programmet Så mycket bättre och insåg just att då, det var då det. Eller, sååå länge sen var det inte som jag, på en företagsfest när jag hade lyckan att få uppleva Tommy Ekman och Christer Sandelin live, stod längst framme vid scenen och skrek: ”en gång till, en gång till.”. När de två medelålders männen framme på scenen vägrade att bönhöra mig, gick jag helt sonika ”backstage” för att ytterligare tjata. Tänkte väl inte på att ett företagsgig betalar bra, men inte så bra att man som trött föredetting orkar ge publiken det den vill ha. Veckans snackis på kontoret dagarna efter företagsfesten.

I morgon, torsdag, ska syrran och jag arrangera middag för alla oss sju som drar till Åre för att inviga skidsäsongen över Lucia. Vi kommer bland annat att diskutera vår image-strategi eftersom jag då ska skriva ett reportage för Åka Skidor om vår resa. Planen är väl att inget av ovanstående får inträffa. Det vill säga att sju stycken 30-åringar står längst framme vid scenen och skriker efter Marmeladorkestern:”en bit till, en bit till.”

Här ser vi fotograf Nicklas Blom, han som snart ska gestalta oss på allra bästa sätt. Å så Soffan och jag. Åre, Lucia 2008.

Verkar nöjda med min skönsång. Notera Kajsas fina pyjamas som hon fått av Jonas kollegor i Moskva. I Ryssland är man tydlig med vad som är vad, så att säga.

Det rutiga skjortmodet har nått skidvärlden och det med besked

Mode | Publicerad 08 november 2010

Kul på premiären av den 11:e Free Radicalsfilm i ordningen: ”The Unpublished”. Och kul att träffa bland andra skidåkarna Wille Lindberg och Per Jonsson som jag var på reportageresa med i ryska skid- (och OS 2014!)orten Krasnaya Polyana och som då stagedivade nakna från matbordet och ramlade på ett gäng vinflaskor varpå jag dagen därpå med kraschat knä fick torka alla väggar i den splitternya lägenheten som vi hade fått låna av Katerina Alpik).

Jag blev alldeles oavsett oerhört skidsugen. Det var den ena behållningen av kvällen. Den andra var att jag snabbt konstaterade att det verkade som om huvudsponsorn The North Face hade fått sällskap av ytterligare en spelare i form av klädmärket och 90-talsklassikern Marlboro Classics. Om jag hävdar att 90 procent av publiken var (unga) män och att 80 procent av dessa män bar rutiga skjortor, håller jag mig rätt nära sanningen. Väldigt nära. Visst hade de flesta skidjackor på sig också, men rutiga skjortan ägde, så att säga.

Kommer ni det här märket? Jag minns att en av mina kompisar under gymnasiet lånade pengar av vår lärare i tyska under en resa till Berlin för att kunna finansiera en komplett Marlboro Classic-garderob.

Berns, 20101105

Och så vidare…

Wille!

Att använda sin skidjacka i stan – a no no, det vet vi ju

Bebisar | Publicerad 05 november 2010

Har jag förlikat mig med tanken på att jag faktiskt är mammaledig i Sthlm? Jo, jag tror det. Det är mysigt att hänga med K & L, roligt att ha tid att vara mycket med kompisar, att dricka kaffe (latte), gå på utställningar, promenera och fixa och inte sova så mycket och klämma in några glas vin då och då och planera nästa move i tillvaron – osv osv. Fast när jag i morse gick igenom gårdagens IPhonebilder kom jag osökt att tänka på min kompis Torun ”det enda som ska vara rött på mitt bröllop är undersidan av mina skosulor” Larsson som bor i Moskva och på champagne och Soho Rooms och dekadenta nätter. Alltså på att mina bilder är av höstlöv och vetelängder – inte av Louboutains och långbenta ryskor. Men saknar jag det? Inte än, i alla fall. Fast jag kan nog tänka mig att när jag kommit hem från kvällens premiär av årets Free Radicalsfilm på Berns här i Stockholm (Free Radicals = skidfilm = tuffa killar och tjejer med långt hår och attityd som glider runt i alperna och nordamerika på jakt efter pudersnö. Jakten filmas, åken filmas, jakt + åk + peppande musik = film som varje år är lite av en snackis i svensk skidvärld, typ: ”Mosse droppar stort i Disentis”)  - ja, då kommer jag nog i alla fall att tänka att stilettklackar och pälsjackor och minikjolar trots allt gör sig bättre på krogen än det 100 procent skidjackeklädda-i-stan-klientel jag förväntar mig att stöta på i kväll.

Trevlig helg.

Gott på Kaffeverket: ”mackor som görs av de bästa råvarorna och kaffe som mals med kärlek” osv dravel. Men som sagt, gott. St Eriksgatan 88 mfl adresser.

Kidsen i köket. Lapptäcke inhandlat på Izmajlovskimarknaden i Moskva.

Soffan, Knut (söt scarf) och jag, suktandes på NK inredning.

Soffan, Knut, Hanna, Ruben och jag på Fotografiskas utställning ”Fashion – modefotografi genom tiderna”. Synd bara att bilderna innehöll så knapphändig information (vem, vad, varför, när och så vidare hade ju varit kul att veta), men jag är tydligen inte första som kommenterar det så jag kan ju låta saken bero.

Men fina bilder, såklart!

”Vi som är föräldrarlediga”-fika hos Jonas & Susanne (oerhört ljust och fräscht). Här: Jonas och Robin. Sofia Arkelsten och barnmat. Skandalboken om kungen och frågor som ”hur-gör-man-med-julen-när-man-fått-barn?” Som vilket kafferep som helt, med andra ord.

”Jahaja, du går på sexveckorshormoner…”

Mammaliv | Publicerad 20 oktober 2010

Glider runt på stan. Känner mig pigg, utvilad, hyfsat fräsch och dessutom munter över att ingen av kidsen skriker och att jag har  lyckats, som den kliché jag har förvandlats till, balansera en ljummen latte tillsammans med min iphone och tvillingvagnen.

Men så plötsligt dyker de upp från ingenstans; de andra (okända) tvillingmammorna.

Tvillingmammorna: ”Oj, vilket skepp till vagn du går omkring med! Med den där kommer du väl inte in någonstans?”

Jag: ”Jodå, det är årets modell, 1 mm smalare än förra årets, smal som satan är den, årets modell!”

En av tvillingmammorna (tipsar om andra vagnar) och: ”Har du kommit ut något? Själv satt jag inlåst de tre första månaderna med mina, jag tyckte det var för jobbigt att gå ut.”

Jag (som sagt, nöjd över att det för dagen inte skett någon katastrof av typen bägge gallskriker samtidigt på restaurang och jag måste fly fältet – det händer ju nämligen): ”Jo, men jag har kommit ut, tycker det går bra.”

Tvillingmammorna: ”Ok, men dina tvillingar är bara sex veckor. Du går på sexveckorshormoner, det är tydligt. Vänta bara tills de är tre månader. Då kommer du att gå in i väggen.”

Så, var nu förberedda inför den årliga Åreresan i december, Ebba, Soffan, Paris, syrran, Carro och Marika – när ni andra sjunger luciasånger, dansar disco och byter bandanas sinsemellan, då kommer jag att sitta och stirra in i en vägg, varken mer eller mindre. Kanske med en latte i ena handen, kanske utan. Vi ses!

Ha så kul, tjejer!