Denna dagen, ett liv – Landstinget, allt är förlåtet!

Bebisar | Publicerad 09 mars 2011

Är inte speciellt orolig när det gäller hur jag hanterar kidsen. Det hela, kidsprojektet alltså, flyter än så länge på bra. Däremot har jag insett att det förväntas av mig att jag ska ringa BVC lite då och då och gärna vara lite orolig för feber och hosta och så vidare. Alltså gick jag idag till doktorn för Luddes snarkningar. Som inte verkade vara ett dugg farliga. Med andra ord: nog om detta.

Men: stannar efteråt kvar i väntrummet och ger L & K ”mellis” (som det heter på BVC-språk) - samtidigt som ett stort kamerateam inklusive några personer som ska medverka i programmet som ska handla om något som jag inte hann uppfatta, dyker upp. Jag frågar vänligt om jag är i vägen, det är jag inte. Slår mig i slang med några andra tvillingföräldrar (”ja precis, dubbelt upp av allt!”) när vi plötsligt får en tillsägelse av en av doktorerna att ”vara lite tysta” eftersom ”de spelar in just nu.” Snart ser jag hur samma doktor slätar till benan och drar upp de färgglada brallorna över höften. Han är huvudpersonen. Han jobbar på en vårdmottagning som heter ”Care” någonting och som inte är landstinget och idag är han huvudpersonen i något som vi lite svepande kan kalla ”media.” Han, läkaren med högsta betyg från gymnasiet, får äntligen ”vara med i media.” Därför går hans och TV-teamets intressen före patienternas, de som letat sig bort från Landstingets gråa korridorer till något lite ljusare och fräschare med konst på väggarna inne i stan. Kanske borde de – vi – istället leta oss tillbaka till tomma väggar och ofärgade landstingskläder.

****************

PS: på väg ut fastnade jag dessutom i hissen. Igen. Jag får bryta upp dörrren och ställa vagnen som spärr. Argt marscherar jag in i TV-studion och upplyser personalen om att jag inte kommer ner. När de ber om ursäkt svarar jag bittert att det är väl inte mig det är synd om, det är ju snarare synd om TV-teamet som antagligen fick en arg patient med i bild.

Inte många dagar kvar nu. Om drygt en vecka – Zermatt!

Här slänger jag hipp som happ in en bild av två av J:s kompisar matandes L & K. Rörande. Den till höger är han som brukar hänga upp och ner i en strippstång på nattklubbar i Moskva. Se 2 x tidigare inlägg.

Hoppas oktomom har hjälp

Bebisar | Publicerad 08 mars 2011

Vad har hänt sen sist? Tja, det verkar inte gå så bra för Socialdemokraterna i jakten på en ny partiledare, inte heller verkar Sverigedemokraterna vara några mattesnillen (”44 tusen miljarder kronor” för den som nu händelsevis råkat missat denna milstolpe i svensk politiks räknehistoria). Mer då? Har någon blivit kränkt här i landet lätt-kränkt? Nähänä. Hellner verkade ju faktiskt inte ha blivit ett dugg kränkt av den norske gutten Northugs dryga stil som svensk media gick banans över efter herrarnas stafett härom dagen. (Och även jag, fast jag ändrade mig i lördags – herregud, den lille norske mannen hade väl all rätt att vara lite tuff efter en sådan promenadseger?)

Här hemma i mammaträsket då? Jodåtack. Jag hänger med kidsen och kompisar och så har vi lite lösa planer på att bosätta oss (temporärt) i franska alperna nästa vår om det går att skaffa dagisplats så att vi bägge kan jobba. Och så säljer vi grejer på Blocket och förundras över ”hur snabbt det går när barnen är små.” (Där har vi en sådan, en bebisklyscha, alltså).

Här i Sverige gillar vi ju att involvera barnen i våra liv. Därför hade vi välkommen hem-från-Australienmiddag för Jonas syster Anna och snygg-Tobbe inklusive cirka 10 kids i fredags. Det här med att vara oktomam. Hoppas hon (oktomamman, alltså) har en nanny eller två. Fast här sitter de beskedliga och tittar på bananer i pyjamas eller hur det nu var.

Slicka Stockholmare i all ära, men det är ju svårslaget med goa Götlaborgare på besök som sätter på Hellström och dansar som om det vore det sista de gjorde.

Som barn kan man gå på kurs och lära sig ”Michael Jackson-dans”.

”De är så försigkomna, våra barn”.

Jonas syster har, trots att hon varit borta från Sverige under hela Så-mycket-bättre-eran, lyckats anta en ny look – Septemberlooken. Snyggt! Hon är den mörka, alltså. Den andra heter Lena V.

Fin-fina presenter från Aussie.

Jajustja! Vi har ju flyttat tillbaka till Sverige! Och Östermalm gudbevars! (Så här kan man till exempel se ut då). Middag hos Martina & Martin.

Bostadstugget slapp jag i Moskva

Okategoriserad | Publicerad 07 mars 2011

Att säga att jag är översvallande glad över min årsgamla MacBook vore väl en överdrift. Ja, min dator är alltså orsaken till bloggtorkan denna gång. Men jag lever vidare! Det går ingen nöd på mig! Och så ser jag fram emot torsdagens middag på Sturehof tillsammans med ett gäng före detta Moskvabor. Så här kommer den middagen se ut:

”Hej! ang torsdag. Vi tänkte diskutera propka, korruptionsfrågor, vilken svart nyans som passar bäst till en Hummer,
samt kollektivt förundras över ryssar i största allmänhet. (Dock undanbedes vänligen ämnet ”prisutveckling på bostäder i Stockholms innerstad”).”

Wikitwins

Bebisar | Publicerad 02 mars 2011

Äntligen funkar ”gilla-knappen” här på bloggen igen. Har varit lite orolig och hade planerat att lägga upp en mega-bild-kavalkad på Ludde och Kajsa bara för att läsarfjäska lite. De bilderna brukar ni ju nämligen gilla. Och apropå gilla är det en klar fördel om man gillar att prata med folk man inte känner när man fått tvillingar, kan konstateras. Det viskas, det nickas och människor kommer gärna fram och delar med sig av tvillinganekdoter från 1800-talet och framåt. Eller berättar att de själva är tvillingar. Eller att de känner någon som är tvilling. Och nej, det är inte jag som har fått hybris – det är jag som blir mer och mer klarsynt för varje dag som går i takt med att jag drar ner på kaffet och kolhydraterna. Och så kommer det mejl! Mejl där folk undrar hur ”man egentligen gör med tvillingar.”

Så här gör man. Sanningen. Wikitwins.

- Man struntar i om en av kidsen skriker när den andra byts på eller badas.
- Man ber om hjälp. För mig spelar det ingen roll om det är städerskan, hyresgästordföranden, Johnny Depp eller tanten på Ica. Behöver jag be någon hålla i en av kidsen, så gör jag det och ler lite extra och tackar så mycket.
- Man ser till att komma i väg själv då och då (och det har väl inte undgått någon att jag anser, misstänker jag). Kläm in nån weekendresa också om du har möjlighet.
- Synka ihop dem sov- och ätmässigt.
- Lär dem somna och äta själva – tidigt.
- Lär dem ta napp – tidigt.
- Lär dem äta ersättning – tidigt.
- Skaffa en man som inte har problem med att ta nätter ”trots att han jobbar”. Om du har en man som bor i samma land som du, förstås.
- Lyssna inte på personalen på BB när det gäller napp, ersättning och amning. Lyssna på andra tvillingföräldrar.

Woho! Bra mycket roligare att skriva om bebisar och mammaliv än jag någonsin hade trott.

Hoppas på några ”gilla”. Kajsa i present från Eva och Anna: Polarn och Pyret. Ludde i arvegods från Sofies Knut.

”Härlig stämning där”

Bebisar | Publicerad 28 februari 2011

Har J hemma från Moskva några dagar. Kan bara sammanfattas med ett ord: livskvalitet. Att ta hand om ett barn? Ha! Tillåt mig småle. Nåväl: Vi firade att kidsen numera somnar 19.15-20.00 ” lite beroende på” med att efteråt gå på stekhuset Vassa Eggen och äta ett kilo kvalitetskött var. Nödvändigt, för min del, jag som numera lever efter ett hyfsat strängt matintagsschema. ”Ja herregud Kina du behöver verkligen trimma till dig,” fnyser folk när jag berättar att jag ”helst inte äter ris den här veckan”. Herregud på dig själv, säger jag. Det är väl underbart att ha en person som – under en begränsad period i ens liv, märk väl – talar om för dig vad du ska äta och hur du ska träna för att – och märk ännu mer väl nu – komma i form efter en tvillinggraviditet? Snacka om att bli försvagad under ynka nio månader som det handlar om. Och snacka om att samla på sig dåliga matvanor, dessutom. Apropå tvillingar hörde jag om en kvinna som hade fyra barn, blev med barn igen, och nu väntar fyrlingar. Som sagt. Hon är nog i behov av en PT. Annat också, kanske.

Och på tal om träning och Sturebadet är det lite av ett morgonnöje för mig att lyssna på alla pensionärstanter (utgör största delen av klientelet) och deras vedermödor:

Pensionär 1: ”jag har skaffat årskort på Junibacken – för barnbarnens skull.”
Pensionär 2: ”men herregud, Kerstin, hur kul kan det vara att ränna på Junibacken med barnbarnen varenda eviga helg?
Pensionär 2: ”jag å andra sidan, jag funderar på att skaffa medlemsskap på Master Training istället. Där finns inga lås till skåpen. Man måste få en rekommendation för att komma med i klubben. Härlig stämning, där.”
Pensionär 3: ”Mina barn är så sjåpiga. Ungen sover och de törs ändå inte lämna rummet! Och de där med att ungdomarna nuförtiden inte törs lämna barnen på balkongen så att de sover bättre? Annat var det på min tid.”

De tre pensionärerna nickar och suckar igenkännande.

Vassa Egggen.

Gott bröd, sas det.

Det fina med mammaledigheten är att jag hinner uppleva saker som jag faktiskt aldrig tidigare tagit mig tid för. Som att gå på bokrean två dagar i rad, till exempel. Patti Smiths Just Kids och klassikerboxen Repris med fantastiska böcker som Alice i Underlandet, Pappa Långben och Agnes Cecilia inhandlades bland annat. Jojo, det kommer dröja innan K & L börja läsa, det är jag medveten om. Men det är ju alltid kul att shoppa, tyvärr, så är det. Och böcker är viktigt! Och när det är rea, ja då är det bara att passa på, som vi brukar säga här  i Sverige.

Tur för mig att jag snart ska till New York

Mode | Publicerad 24 februari 2011

Skön söndag.

Moskvabon Ullis B var på besök i stan i helgen och det betyder alltid kultur. Vi gick på Market (konstmässa) på Fredsgatan och det var kul. Fast ännu roligare var att titta på kulturkändisar och andra i samma sfär som stod och trängdes framför någon videoinstallation som verkade het (alltså om man utgår från publikens så kallade intresse för installationen). Jag vet inte riktigt vad teletubbies är, men utifrån det jag har fått förklarat såg det ut som om en stor, svensk kulturklick stod och trängdes framför en LCD-skärm med teletubbies. Apropå kultur och utställningar och vernissage och dylikt. Varför är det alltid så tyst på de svenska varianterna? Som om vi tror att vi måste vara vördnadsfulla just i sådana här sammanhang. Tyst tassar vi omkring och stirrar på tavlor och installationer och på utställare som om vi var i kyrkan (fast där, i kyrkan, är vi ”sjuttiotalister” i alla fall inte tysta, inte om man ska tro kvinnan som ska döpa L & K. Vi visar inte andakt i kyrkan, enligt henne). Men det gör vi alltså när vi stirrar på moderna verk i en lokal som annars är mest känd för restaurang- och uteliv. Tacka vet jag New York och dess högljudda och gapiga kulturelit. Och tur för mig att jag snart ska resa till just New York, med andra ord. Sista helgen i maj bär det av. Herregud vad roligt!

Längtan. Hit också.

I Sthlm för att ta körkort. För att kunna köra bil i Moskva. Nice knowing you, Daria O.

Hemmet är vår borg

Mode | Publicerad 23 februari 2011

Jag vet inte hur det är med er andra, men i mitt fall stämmer den slitna klyschan att när det skaffas barn, ja då ska det också boas. Har aldrig varit med om maken. Vi snackar färgval och patina och slitna stegar till lantstället och tapeter för att ”liva upp hallen” och Bukowskis-fynd som om det handlar om liv och död. Varför blir det så här? Inte för att jag har något särskilt emot det, egentligen, har bestämt mig för att lyda rådet att leva i nuet som mammaledig och inte ödsla en massa energi på vad ska jag göra med resten av mitt liv-frågan (= rädda världen får jag väl göra sen. Nu måste jag hitta en snygg halltapet). 4 april ska jag för övrigt ta i tu med just den biten, för den som är intresserad. Alltså resten av livet, inte tapeten. Kan också meddela att Moskvaresan är uppskjuten. Varför då, kan man ju undra. För oss som har bott i Moskva är svaret lika självklart som att mammalediga dricker kaffe latte. Visumstrul är ett ord som borde läggas till i den rysk-svenska ordboken.

Susanne fixar till lilla Greta på inredningsbutiken Room.

Det sprutar äggröra ur öronen

Träning | Publicerad 22 februari 2011

PT-Katrin har satt ner foten.

Den här veckan är det inga kolhydrader som gäller. (Och helst inget kaffe, ingen alkohol, inget socker und so weiter und so weiter).

Nu jävlar.

Östermalmskärring, var ordet

Mammaliv | Publicerad 21 februari 2011

”Det har varit lite tunnsått med inlägg den senaste tiden,” gnällde syrran och Ebba under en Amaronefylld middag i veckan. Kanske det kanske, men det kan ju också bero på att det inte har hänt något extraordinärt i tillvaron de senaste dagarna. Det är Jonas som åker skidor en vecka, inte jag. Till exempel. Jag har inte krockat med någon med min vagn och jag har inte handlat några bebiskläder. Ni fattar. Det har varit stiltje. Men det tycker tydligen inte Ulrika B.L som under en tjejmiddag på trevliga Daphnes på Artellerigatan 56 i fredags (tips för den som prioriterar ”scenen” och mysfaktorn, snarare än mörheten på köttet) hävde ur sig att jag ”beter mig som en Östermalmskärring på bloggen...”. Antar att hon syftar på mitt tjat om att man ska skaffa hjälp med kids istället för att gnälla och stupa av trötthet.

Var vill jag komma med detta? Ingenstans, förutom att jag nog innerst inne blev lite förnärmad. Men det var en trevlig kväll! Och, ja just ja, när jag i iskylan halkade fram på Karlavägen på väg till restaurangen, mötte jag ett gäng män som ropade:  ”du tappade något.” När jag vände mig om och frågade ”vad”? svarade de: ”farten!” Varpå jag då rappt sa: ”är ni från Göteborg, eller?” – och tyckte att jag var riktigt rolig. Östermalmskärring, var ordet.

Ebba, Ulrika, Matilda.

Finn ett fel.

Dagens mamma-på-vift-outfit: Kavaj: Whyred (2009, om jag inte minns fel), top: HM 2011, brallor: Zadig & Voltaire 2010. Hår: (det lilla som finns kvar efter några månaders amning): tvättat, borstat, blåst – och sen upp  i en knut eftersom det inte såg klokt ut. Uppsyn: Nonchalant intresserad. Liv och Sara skymtar i bakgrunden.

”Satt nagellacket bra?”

Bebisar | Publicerad 16 februari 2011

”Satt nagellacket bra,” undrade Sofie när jag hade varit på manikyr, pedikyr och lunch häromdagen (tack snälla Hanna för födelsedagspresenten!) Tänker inte mer på detta tills jag lyssnar på Morgonpasset i P3 och en debatt om jämställdhet och manlighet och kvinnlighet. Debatten mynnar ut i, efter många om och men, att ”kvinnor visst måste få äta en pizza utan dåligt samvete.”

Jasså är det det som jämställdhet handlar om numera? Att vi kvinnor ska bli svetsare, inte måla naglarna och trycka i oss massa pizzor dagarna i ända? Jag trodde debatten hade kommit längre än så under min dimmiga mammaledighetsperiod (en tid då man mer fokuserar ”inåt” än ”utåt” som det brukar heta. Måste apropå det skriva ner en top 10-lista över mamma-bebbeklyshor. Det finns ju en del att ta av).

Ludde drar sitt strå till stacken för en mer jämställd och könsneutral värld.